Storgatan 24 Live Fra Norge

Se till att ni läst föregående inlägg först. Gjort det? Bra. Om ni blickar tillbaka till inlägget "30-årskalas" den 22 juli, finner ni följande "Efter att ha blivit mycket fullare än jag tänkt mig bli fortgick kvällen snabbt". När jag idag återigen träffade Björn och Markus, som också var där, möttes jag av något som bäst kan beskrivas som fnitter.

"Ska vi berätta?" hörde jag dem fråga varandra. "Berätta vadå?" frågade jag, såklart. "Det blir roligare att berätta sen när fler är här", säger de sinsemellan och undviker min fråga. Något förvirrad, känner jag hur jag helt klart var nog full för att ha gjort något dumt, som jag sedan helt glömt. Så jag frågar, "Okej, vad gjorde jag? Eller vad sa jag?". "Nej nej, det är inte något du sagt, eller gjort.." försäkrar Björn. "Fast på sätt och vis gjort.." fyller Markus i.

Jag är nu minst sagt, inte helt obefogat, förvirrad. Jag fortsätter försöka få reda på vad det hela gäller, men möts av fnitter i några minuter. Som ett par småflickor som som gillrat en fälla för sina föräldrar, och väntar på att de ska falla rakt i deras nät.

Efter ett tag så kan de inte längre hålla sig, och inleder försiktigt med att fråga om jag inte tyckte att mina groggar var lite starka. Kort betänketid låter mig återminnas att de hade en lite väl stark smak av Bacardi, och ingen smak av cola.. Snart står Markus och Björn och gapskrattar samtidigt som de berättar hur de hela kvällen ägnade sig åt att göra mina groggar extra starka såfort jag vände mig bort. Helt plötsligt inser jag hur många ledtrådar det fanns. I början av kvällen frågade Björn mig efter Bacardi-flaskan, men han drack aldrig, trots det stod flaskan plötsligen på det andra bordet. Lite senare påpekade han vad länge jag stått med groggen. När Björn, Anders och Helena åkte hem ringde de och kollade hur det var med mig (detta var runt midnatt), vadå tyckte jag, är väl ingen fara med mig, jag tar mig hem sen.

Vid den tiden hade jag bland annat hällt i mig en hela Bacardi, så Anders och Helena var lite oroliga att jag inte skulle kunna gå hem. :P Vid ett tillfälle hade "groggen" upenbarligen varit genomskinlig. Till mitt försvar var det mörkt ute, så jag tänkte inte direkt på det, mer än att det var lite stark Bacardi-smak.

Hatten av mina vänner, till ett fantastiskt väl genomfört skämt, speciellt då i stort sett alla som var där var med på det. :D

En dag får jag återbetala er, men tills dess kommer jag nog fortsätta skratta åt det hela var gång jag minns det. Poop On a Plane, Mission To Poop.

Skrivet av Marcus on tisdag 24 juli 2007 kl. 14:11 | Permalink