Storgatan 24 Live Fra Norge

Acushnet Sverige AB, jag vet att ni är ute efter mig. Men ni kommer aldrig att få mig! Fuck off!

Skrivet av Björn kl. 16:19 | Permalink | Kommentarer

"Will Smith spelar huvudrollen i denna rörande berättelse som är inspirerad av den sanna historien om Chris Gardner - en försäljare från San Francisco som kämpar för att bygga en framtid för sig själv och sin 5-årige son Christopher (Jaden Smith). När hans flickvän Linda (Thandie Newton) lämnar honom, måste Chris uppfostra Christopher på egen hand. Chris hängivelse ger slutligen resultat när han får en praktikplats utan lön på en extremt prestigefylld börsmäklarutbildning - där endast en av tjugo praktikanter klarar sig vidare. Men utan lön blir Chris och hans son vräkta från lägenheten och tvingas sova på gatorn, på härbärgen och till och med på en låst toalett på en tunnelbanestation. Tack vare sitt självförtroende och kärleken till sin son, övervinner Chris Gardner alla hinder och blir en legend på Wall Street."


Now, there you have it. Allt direkt från baksidan av filmfodralet. Hela handlingen, allt som händer i filmen. Klipp klapp klart, nu behöver ni inte se den filmen heller! Bra film dock.

Skrivet av Björn kl. 00:21 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Björn kl. 09:35 | Permalink | Kommentarer

Ack, vart är det nu?

Nu i vintertider har jag även börjat tänka mer på ett väldigt bortglömt klädesplagg. Helhetslösningen overallen. Den syns inte alls i dagens modevärld, eller gör den det? Jag kan inte minnas att jag sett någon modebloggare blogga om den. Hur uttalar ni förresten overall? Gör ni som jag och säger: Ove-rål? Ni kanske är internationella och säger Overall, vem vet. Det finns ju även dem som säger Ove-rall, du kanske är en av dem?
Egentligen spelar det ingen roll vad ni säger, så länge ni lovar mig att börja hylla vår kära overall mer.

Skrivet av Björn kl. 16:54 | Permalink | Kommentarer

Jag är chockad och jag är smått i extas, samtidigt som jag är hemskt trött. Men, det var värt att stanna uppe, för Urban Justice gav lite heder till "has been"-skådisen Steven Seagal som egentligen inte gjort mer än tre bra filmer, och dessa råkade vara under hans första fem år som skådis. Urban Justice är ett stort steg tillbaka till hans tidigare filmer och handlar om mer om blod som sprutar och armar som bryts än något annat, i grund ligger, *trummvirvel*, en hämndhistoria. Jag ska inte sitta uppe längre nu, ville bara meddela den glada nyheten att karln trots de senaste 10-15 åren inte är helt uträknad. Hel recension dyker upp på Ninjavision i morgon.

Skrivet av Marcus kl. 01:29 | Permalink | Kommentarer

Jag har lagt märke till en sak, ett mönster. Ett mönster som lett mig till en fråga, och en fråga jag inte kunnat finna svar på. När jag tänker på frågan känner jag mig lite som ett barn, för det är en "varför är det på detta viset?"-fråga, men, varför är det på detta viset? Varför har, om inte alla, så väldigt många, föredetta, eller fortfarande aktuella, drogberoende och alkoholister, sportjackor av modell tidigare än 1995 med färgerna blå, lila och grön? Ja, varför? Är färgerna lugnande på ett sätt som påminner om ruset de en gång, eller fortfarande, avgudar? Är det bara jag som inbillar mig att jag sett mönstret? Eller sträcker sig det hela bara mycket djupare än vad jag vågat tro? Är det kanske ett sätt för storebror att hålla koll på människorna? Lite som en fotboja, fast bara för igenkänning istället för begränsning..

Om ni är svaret på spåren så kontakta mig omedelbart, detta kan inte låtas gå olöst länge till!

Skrivet av Marcus kl. 18:31 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Björn kl. 01:43 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Björn kl. 11:33 | Permalink | Kommentarer

Idag blev jag och Marcus påminda om en väldigt lustig sak som hände oss andra året på gymnasiet. En av killarna i vår klass bytte klass under andra terminen. Inte så roligt i sig, men det är kul att ingen i klassen märkte detta. Det uppdagades först i slutet av terminen.
Anledningen till att vi kom på detta igen är att den här killen idag skickade ett meddelande över msn om att han nu bytt msnadress. Quick and easy, tänkte vi och blockerade honom i och med detta, för att en gång för alla stänga detta mörka orienteringskapitel.

Skrivet av Björn kl. 00:57 | Permalink | Kommentarer

Jag har köpt en kanin. En fin vit och jättegullig kanin. Vägrar katt, alla andra har katt. Katter kissar överallt. Inte min kanin, den kissar inte annat än i pottan den. Den är det pli på. Min kanin kan. Och är bäst. Och fin är den också. Min kanin, Caerbannog.

Skrivet av Björn kl. 15:52 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 11:54 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 10:21 | Permalink | Kommentarer

Goda nyheter säljer inte lika bra som dåliga, därför brukar jag och Björn istället försöka se humorn i dåliga nyheter, för att på sätt och vis göra om de till goda. Lite som i Robin Hood Men In Tights, när sheriffens kusin ska berätta att Robin är tillbaka, men inte får ge honom dåliga nyheter, så han skrattar hela tiden när han berättar det.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1008150.ab

Det där är förstås en hemsk nyhet, men, med ovan nämnda logik kan jag och Björn trots det inte sluta skratta.

– Det är barbariskt, säger Manizha Naderi på Women for Afghan Women i The Sun.

Skrivet av Marcus kl. 23:20 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 12:44 | Permalink | Kommentarer

Det är någonting konstigt med katterna som stryker omkring på Storgatan24. För ingen utav katterna verkar trivas i sina hem. Alla katter här verkar gå med en inbyggd längtan att få bo hos mig och Marcus. Deras strävan efter att få skapa ett permanent boende hos oss har nu gått så långt, att det ej längre är möjligt att öppna ytterdörren utan att ha ett utfällt paraply redo att mota bort katter med. Jag ställer mig frågan varför? Varför är det just katter som verkar tråna efter oss så mycket? Detta hade kunnat vara en fruktansvärt possitiv situation hade det inte gällt katter. Så varför just katter?

När vi ändå är inne på ämnet katter. I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut (ehm). Jag drömde att både katter och hundar(!) försökte storma vår längenhet, att helt enkelt ta över den med våld. Det hela var mycket surrealistiskt. Min filmskadade hjärna blandade scener från bland annat Terminator 2, Battle Royale och Dawn of the Dead med idyllen från verandan på Storgatan24. Blod och djurhår överallt. Två små betska chihuahuor slet Marcus ena arm i bitar samtidigt som en katt från helvetet klöste min hals så illa att halspulsådern sprack. Det sista jag såg innan jag svimmade av blodförlust (läs vaknade). Var katter och hundar drunkna i allt blod som forsade ut ur min hals.


Men, men. Nu har jag i mina drömmar sett vad som komma skall, och kan alltså förbereda mig därefter.

Skrivet av Björn kl. 10:23 | Permalink | Kommentarer

Ack, nu är hon borta. Brevbäraren som troget delat ut post till mitt jobb hela sommaren har nu slutat. Ack, ack. Vad ska jag nu göra? Vad ska jag nu vänta på när morgonhimlen är trist och grå? En gammal gubbe med tumvantar och rödsnuten slok? Under årets mörkaste månader är det alltså dit posten nu vill att jag vänder mitt hopp. Ack. Så som jag längtar efter sommaren nu när den är borta. Kommer jag besitta kraften att vilja ta emot brev ända fram tills sommaren när jag vet att det inte är hon som kommer att dela ut den? Jag vet inte. Ack. Det är ett hårt prov jag ställs framför.

Skrivet av Björn kl. 11:29 | Permalink | Kommentarer

Jag har knappt köpt film på några månader nu, försökt spara pengarna för det blir så lätt att allt läggs på film annars. Men så ibland släpper den där spärren och man handlar på sig ett gäng filmer ändå, och hur mycket man än köper hittar man bara mer man bara måste ha. De senaste tre dagarna har jag, lite spontant nu beställt 24 filmer (en del i dvd-boxar, representerat av -)...

- The Fountain
- Missing In Action 1, Missing In Action 2, Missing In Action 3
- Bad Taste, Braindead, Forgotten Silver, Meet the Feebles
- Big Boss, Fist of Fury, Game of Death, Tower of Death, Way of the Dragon
- Godzilla (1954), The Return of Godzilla, Godzilla vs Biollante, Godzilla vs King Ghidorah, Godzilla vs Destoroyah, Godzilla vs Monthra
- Come Drink With Me, Water Margin, Shaolin Temple, Oily Maniac, Master Killer 36th Chamber of Shaolin

Skrivet av Marcus kl. 23:19 | Permalink | Kommentarer

Björn avfyrade det första skottet som de båda såg träffade björnen.

Så skriver Metro idag i sin artikel om en björn som dödades av Björn för att ha dödat en annan man, som kanske hette Björn.

Länkar: Nummer ett, nummer två.


Björn

Skrivet av Marcus kl. 23:27 | Permalink | Kommentarer

Så var det dags igen, nummer två. Det går snabbt, jag hade till och med skrivit min ledare i god tid, jag var riktigt nöjd. Såg fram emot att bara lugnt och stilla skicka iväg alla texter till redigeraren. Så blev det torsdag.

Den 18 november var dagen då jag nåddes av beskedet att en av de verkligt stora förebilderna inom svensk idrott inte längre skulle träna juniorer.

Mikael Ljungberg är död.

Inte bara var han en förebild för andra brottare, nej, det var något speciellt med Mikael. Även om jag inte såg brottning som mitt största intresse i livet var det ändå något med Mikael som gjorde att man såg upp till honom. Mikael representerade för mig hårt arbete, och var beviset för att med hårt arbete kan man nå dit man vill. Det var så skönt att se att något inte alltid behövde vara lätt eller att det skulle flyta på lika bra som ett utav Christan Olssons trestegshopp.

Så när jag först fick veta, var det första jag tänkte: ”Stoppa numret, vi måste skriva om allt!” Hur kan vi släppa ett nummer som tar allt med en klackspark, och ser lätt på livet? Men sedan slog det mig att det är ju precis det här Mikael stod för. Att bita ihop och göra det som kan kännas svårt och tungt bara för att man vill klara det.

Därför är allt som ändrats i detta nummer denna ledare. Och jag kan stolt se på detta nummer. För att det står, precis som Mikael, för det som var svårt och tungt att göra.

Mikael Ljungberg är död, men tänk inte på att han är död; tänk på allt han åstadkommit istället. Och glöm inte att det lätta är att sätta sig ner och bara sakna honom, det svåra är att minnas honom men att samtidigt fortsätta som man brukar. Vilken väg skulle Mikael valt?

Björn Lundberg

Skrivet av Björn kl. 10:50 | Permalink | Kommentarer

En bild från Shrek 4 har kommit ut. Det ser ganska lovande ut.

Skrivet av Björn kl. 00:02 | Permalink | Kommentarer

Läser den nya lokalbloggen från Karlstad. Om tidigare lokalbloggare varit dåliga, ja, då verkar det onekligen som att kass är det Aftonbladet letar efter. Haha. För fan, den nya lokalbloggaren...

Jag finner inga ord, så jag tänkte bara citera ett inlägg av den bloggaren istället.

"Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Sprit. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag har bröst. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Mer sprit. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond. Jag är blond."

Fantastiskt. Sa jag förresten att alla inlägg ser ut såhär?

Skrivet av Björn kl. 14:05 | Permalink | Kommentarer

Jag satt på toa och läste Allt om Film.

Skrivet av Björn kl. 00:34 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 13:38 | Permalink | Kommentarer

Kött gör dig smartare. Det är nu bevisat att de som inte säger nej till kött får en mer utvecklad hjärna och en smartare sådan dessutom. Så alla ni köttvägrare där ute, vad väntar ni på? Ät kött! Var det Guds vilja att människan skulle vara vegetarian hade Gud inte skapat djuren av mat.

Skrivet av Björn kl. 13:24 | Permalink | Kommentarer

Hahaha, åh, när jag nu skulle blogga och satte markören i titelfältet dök citatet som nu blev inläggstitel upp som förslag på text. Jag kunde dock inte komma på varför jag någonsin skrivit in texten, men en googling avslöjade att citatet kom från Jet Lis profil på IMDb, och då kom jag också ihåg det hela, men fan, det var bra länge sen.

Denna dags arbete gav mig också något att blogga om, denna gång mer spännande än skrämmande. Vi har haft en kund inne senaste veckan som köpt massa spel och lämnat tillbaka massa spel. Det faktum att han lämnade tillbaka så mycket gjorde att jag förstås ogillade honom mer än andra kunder. Sen hade jag bara en magkänsla som sa mig att någonting var fel med killen. Eftersom han lämnade tillbaka så mycket ville jag inte att han skulle fortsätta handla av oss så jag började såklart bli mer sarkastisk och mindre trevlig. Så igår slog det mig, fan, den här killen är ju jävligt lik en snubbe som för ca ett år sen vandrade rakt in på lagret, två gånger, och stängde dörren efter sig. Båda gångerna blev han snabbt påkommen och hann aldrig ta något, båda gånger ringdes vakten men han smet därifrån.

Sen kom nästa tanke, fan, tänk om det är så att han handlar med stulna kort, och lämnar tillbaka spel så han får ut pengar. Jag har trotsallt inte kollat korten eftersom han alltid haft pin-kod.

Idag kom det fram när jag pratade med en kollega, som precis varit i luren med vår chef, att killen är efterlyst i hela värmland för kortbedrägeri. Efter det gick jag resten av dagen och planerade hur jag skulle fånga honom om han kom in. Min bästa plan var att fånga hans uppmärksamhet med något och sen lyckas hinna få ner gallret till butiken så han skulle bli inlåst i butiken, sen ringa vakten. Bakom lås och bom så att säga.

Min sämsta plan var att göra en actionfilm-grej av det hela och hoppa upp och knäa honom i ansiktet, följt av att slå hans huvud genom glasrutan på disken, och sen vrida armen på honom för att ta ner honom på marken och tillslut bryta armen. Eller var det den bästa...

Skrivet av Marcus kl. 21:57 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 10:30 | Permalink | Kommentarer

När jag satt på tåget hem idag hörde jag ett par killar på raden bakom mig diskutera film. Collateral för att var mer specifik. Utan vidare förklaring kommer ett sammandrag av dialogen.

A - Har du sett Collateral?
B - Nej vad är det för film?
A - Tom Cruise är en hitman typ, en lönnmördare.
A - Sen kommer Jamie Foxx med en taxi och Tom Cruise åker med.
A - Tom frågar om det är okej att de gör några stopp på vägen
A - Jamie säger att han inte kan göra det, så Tom frågar typ hur mycket pengar han tjänar på en kväll.
A - Så han säger att han tjänar typ 400 dollar. Då säger Tom att han betalar honom 700 dollar för hela kvällen, typ.
B - Ah okej, ja men det låter ju som det är rätt bra story i alla fall.

Sen fortsätter diskussion om andra filmer under resans gång, men efter detta höjer jag volymen på mp3-spelaren, hade nog svårt att hålla mig för skratt och en smart kommentar som det var vid det här laget.

Skrivet av Marcus kl. 00:13 | Permalink | Kommentarer

Förr i tiden, när jag och Marcus inte var alls lika vuxna och mogna som vi är idag, kunde man lätt tro att vissa saker aldrig skulle ändras. Men. Nu när jag tittar tillbaka på åren som gått, inser jag lite sorgset att nog har saker och ting förändrats alltid. Förr var det alltid så att när jag ringde till Marcus för att få en lägesrapport så åt han. Det lustiga var att det spelade ingen roll när på dygnet man ringde. Om det så var 02:00 på morgonen eller 16:00 på eftermiddagen så hade Marcus alltid något i munnen. Man skulle kunna säga att det samma gällde när Marcus ringde till mig. Med den lilla, lilla skillnaden att jag alltid satt på toa när det ringde. Så nåt i röven hela tiden där alltså.
Så är det dock inte längre. Efter att vi båda fick jobb så har all tid som tidigare användes till att äta och bajsa försvunnit. Nu är det inget mer bajs, ingen mat. Det är bara jobb, jobb och åter jobb.

Jobben förstör våra liv, och så får det inte vara.

Skrivet av Björn kl. 15:18 | Permalink | Kommentarer