Ett lite allvarligare inlägg
När jag kom till jobbet idag ringde det från okänt nummer. Jag svarade och personen presenterade sig. Det visade sig vara min läkare i Karlstad. Hon berättade att hon precis fått in lite papper från 2004, gällande ett par födelsemärken jag hade som såg, suspekta, ut. Sen frågade hon hur det gått sen dess, med ett tonläge som närmast kan beskrivas som bekymmersamt. Här någonstans känner jag hur en viss oro börjar smyga in i mitt tidigare lugn. ''ehm, joo, det har väl gått bra.. Vaa, vadårå..?''
''Ja alltså, fick du dem borttagna? För jag har en remiss här om att du ska ta bort dem, men att det inte skulle göras på vårdcentralen.'' Svarade hon.
Jag blir tyst en kort stund, följer upp med, ''jaa, ett tog jag bort..'' Det blir tyst igen, sen säger hon, ''Ja men titta, det var ju jag som tog bort det ja, och sen var ju det klart. Så tokigt det kan bli. Jadu man kan fråga sig vad de som sköter pappersarbetet håller på med ibland. Men annars mår du bra?''
Nu ska jag lugna ner mig lite, jag har inte cancer, jag har aldrig haft det. Phew.
Skicka en kommentar
