Storgatan 24 Live Fra Norge

Kattbilder är ju extremt populärt på internet, senast vi var i Arvika fick vi en uppvisning i humor från gårdskatterna. Klicka på bilden för att förstora. Jag kanske inte behöver säga det, men bara så ingen missar, titta mellan trappstegen...



Jävligt skönt att det varit så varmt nu, enda nackdelen är egentligen att det är varmt när jag är på jobbet, av flera anledningar. Först och främst har jag lyckats få frityrolja på skjortan, så jag måste ha en väst över den eftersom jag bara har en arbetsskjorta och jag sköter tvätten i Arvika. För det andra är ACn trasig, så det är 28 grader i butiken. Eller, det är 28 grader i den svala avdelningen, vid hamburgergrillen, fritösen, stekbordet och ugnarna, som tar upp lite mer än halva området bakom kassan är det varmare, men har ingen termometer där.



Som ni kanske ser är det så varmt att termometern börjat vissna! Jag är rädd att personen som tar skiftet efter mig en dag ska komma in och finna mina kläder i en pöl av vatten för att jag har svettats bort helt och hållet.

Skrivet av Marcus kl. 01:29 | Permalink | Kommentarer

Jag uppdaterade precis bloggen med en länk till sidan för filmen vi jobbar på. Var gång jag gör en uppdatering av den typen får jag se en lista på alla inlägg vi gjort. Så jag började kika igenom de första inläggen vi skrev i bloggen. Vilket snart var ett år sen! I vilket fall är det ett inlägg jag fastnade för mer än andra, och titeln på detta inlägg är en liten hyllning till det inlägget, alltså har det inget med den nya Indy-filmen (som jag inte sett ännu) att göra. Inläggets storhet ligger inte i själva inlägget utan snarare kommentarerna som följer, inlägget ger dock bakgrundshistoria och förklaring till kommentarerna. Klicka här för att komma till inlägget.

Skrivet av Marcus kl. 13:32 | Permalink | Kommentarer

Vilken skit arvikafestivalens spelcommunity, vilket de har istället för ett vanligt community var. Woow. Bra val... Dock har jag i alla fall bäst namn, även om jag inte kommer logga in där mer. Chuck Norris.

Skrivet av Marcus kl. 01:31 | Permalink | Kommentarer

Ni vet den där känslan, när man känner för att bara tömma sin tvättkorg och sortera ut alla strumpor från den, sen göra en gigantisk boll av dem och trycka ner dem i munnen på någon för att sen bara luta sig bakåt och titta på den desperata och panikslagna minen i deras ansikte när de kämpar för att få ut ens lortiga strumpor ur munnen och halsen. Det är vad jag skulle vilja göra nu mot min roommate eftersom han snarkar så förjävligt att jag blir störd av det trots att jag sitter med hörlurar och musik. Funderar även på att hämta silvertejpen och tejpa fast honom i sängen sen dra ut sängen och luta den mot husväggen, med huvudsidan neråt..

Men istället låter jag honom sova, fan vad jag är snäll.


Edit: nu la han precis i överväxeln och testar verkligen mitt tålamod.. Kan hända att jag snart gör något han kommer ångra.

Skrivet av Marcus kl. 00:55 | Permalink | Kommentarer

Rätt drygt att man för det mesta kommer hem från jobbet bara precis i tid för att alla ska säga godnatt till en när man kliver innanför dörren och sen fundera på vad man ska göra med timmarna man har framför sig att spendera.

Skrivet av Marcus kl. 23:31 | Permalink | Kommentarer

Sweet, de har lagt till undertexter nu till trailern för den Thailändska filmen Chocolate, vilken jag inkluderat nedan. Var ett tag sen jag läste något om filmen, men nu är det tydligen så att den inte har någon DVD-release schemalagd utanför asien längre, för stunden. Dock släpps den på DVD i Hong Kong med engelska undertexter den 3e juni, så det blir nog import på denna film.

Filmen handlar om en autistisk flicka med överutvecklat muskelminne vilket leder till att hon kan imitera rörelser hon ser exakt som de utförts. Hon växer upp med en Dojo vägg i vägg och kampsportsfilmer på TV dagarna i ända. En dag upptäcker de att hennes mamma har cancer och för att rädda henne måste flickan samla ihop pengar för sjukhusräkningar, vilket hon gör genom att samla in skulder från Yakuza-medlemmar som är skyldiga pengar till hennes avlidne far, som bokfört alla skulder. Mycket mer story än så finns inte, och ni som sett Ong-Bak och Tom Yum Goong vet att det inte behövs heller, det är nämligen samma regissör som gjort denna film.

Skrivet av Marcus kl. 03:14 | Permalink | Kommentarer

Wow, det här inlägget tog precis en högst oväntad vändning. Vad jag hade tänkt skriva om är ett litet klipp Björn gjorde förut idag och en poster jag gjorde igår kväll till ett filmprojekt jag och Svante håller på med. Björns klipp är fortfarande lika roligt och ni finner det här. Min poster är inte klar än men en liten tease om vad det är vi håller på med, ni finner den här.

Nu kommer vändningen. Jag fann en liten smula i tangentbordet så jag, vände, upp och ner på det. Mer än en smula trillade det ut en blomfluga, direkt tänkte jag att, nämen va kul, det tar vi en bild på o lägger upp i bloggen. Men jag kände mig lat och tänkte att nej, jag letar upp en bild på google istället. Vilket i sin tur ledde till flera saker, först och främst insåg jag att en blomfluga är något helt annat än vad jag alltid använt namnet för, samt att vad jag tänkte på, tydligen, hette sorgmygga, eller vattenfluga. Men det är i alla fall en sån fluga som gärna multiplicerar sig själv med 100 om man får den dumma idén att ha blommor hemma.

Fan, jag kommer på och finner nya saker hela tiden när jag skriver detta inlägg. Men för att inte driva ifrån det roliga postar jag direkt bild på flugan som trillade ut här, sen går vi vidare till nästa punkt i historien. Förslagsvis klickar ni på bilden för att se den i sin fulla storlek. Det där vita som är ovanför flugan är en del av ett kvitto, och ytan är mitt IKEA-bord så inzoomat att man verkar se igenom lacken.



Vad jag dock ville komma till var att jag i mitt bildgooglande (efter blomflugor) plötsligt fann mig tittandes på en hela sida full av bilder på människor med ett något unikt utseende. Och då inte bara för att de verkade ha fastnat i 1900-talet vad gäller stil. Alla hade dessutom samma internetadress utskriven under sitt namn, så jag var tvungen att titta in.

Att människor ser olika ut är ju en självklarhet, men alla ser inte annorlunda ut för det, alla sticker inte ut och alla har inte ett nästintill unikt drag. Vad jag fann var en sida full av människor som hade annorlunda och unika drag och ja, utan att dra ut på det mer, klicka här för att komma till sidan.

Det finns några rätt snygga skägg om ni scrollar ner en bit. Det faktum att de sen tyckt det var en bra idé att lägga ut sina bilder men hålla sina namn gömda är en annan detalj som jag finner jävligt rolig, men jag är inte naturforskare, likt dem.

Skrivet av Marcus kl. 00:22 | Permalink | Kommentarer

Så nu får jag snabba mig.

Fredrik stod och diskade när jag kom hem, städat hela köeket och ska organisera allt sa han. Det är så man nästan får en tår i ögat.

Hyresvärden ringde upp idag. Han sa, nej jag kan inte hyra ut lägenheten billigare för jag har pratat med min revisor och han sa att det inte höll. Vi sa, okej, vi tar den till vanligt pris då.

Fan, 900 mindre i månaden för mig, och 900 mindre i månaden för björn. Hyra i andrahand någon? Vänta er dock besök från oss ibland...

Bra jobbigt o ta sig tillbaka från lunchen när man kan gå hem och käka, vill gärna sitta kvar.

Boy Sets Fire, ajajaj så bra de är. Synd att de haft uppehåll i snart 2 år, synd att en i bandet fick livshotande skador i jobbet så de fick ta ett avbrott. Men nu måste han ju vara frisk, dags o börja igen nu!

3 min kvar, nu får jag nog säga hej.

Skrivet av Marcus kl. 18:39 | Permalink | Kommentarer

Någonting har luktat illa i lägenheten de senaste dagarna men ingen har vetat vad, idag tror jag att jag hittade det när jag lyfte på lite kassar i köket. I en hörnet har vi, trodde jag, bara tomma kassar. I andra har vi en sopsäck. Men så ser uppenbarligen inte alla på det, för i hörnet där vi har tomma kassar hittade jag idag en kasse med sopor. Okej, kanske inte hela världen, om inte, för att den var full i rinnande, saker. Och bortsett från att vara full av rinnande saker var det även en halv ocean på golvet under den. Mysigt. Så ja, det var bara att städa upp och torka bort från trägolvet i hopp om att det inte legat för länge.

Det här hade varit illa om det var en engångsföreteelse. Men. Det har hänt förut, en annan gång fan jag en papperskasse med juice- och mjölkpaket och lite annat mysigt. Tänker man lite förstår man nog att häller man mjölk på papper rinner det igenom, men de/den som slängde det här tänkte uppenbarligen inte. Så även då, likt nu, låg det en pöl stor nog för att dränka en vuxen på golvet.

Osäker på om jag vill ha några pengar i deposition för lägenheten längre, vill ogärna bli av med ca 12000 kr för att någon annan har sönder golvet.

Skrivet av Marcus kl. 14:45 | Permalink | Kommentarer

Lyssnade på Blindsides nya EP lite häromdagen, och titelspåret Black Rose kan vara det bästa de någonsin gjort! Låten finns på deras Myspace.

Och sen ett litet klipp från ett gitarrsolo av Randy Rhoads.


Det är så bra, att jag nästa vill kissa på mig, bara släppa allt. Fyyfan så han kunde spela. Och man känner bara, tänk om, tänk om han inte dött. Tänk hur mycket bra musik han hunnit göra de här senaste ca 25 åren. Men men, det är väl alltid så att man vill ha mer av det man inte kan få.

Tror bestämt jag ska slänga på en viss live-skiva innan jag går o lägger mig, Ozzy Osbourne - Tribute (To Randy Rhoads), en av de bästa skivorna som släppts, någonsin.

Skrivet av Marcus kl. 02:26 | Permalink | Kommentarer

Hahaha, åh, att skratta åt sina egna skämt är aldrig kul, jag vet, men det måste ju finnas någon slags tidsbestämmelse på hur länge det gäller. Lite som, har det gått 2 år, får man skratta åt sina egna skämt. För det här, det här kan fan vara det bästa jag och Björn någonsin gjort.

Året var 2005 och Bengan behövde blåsa nytt liv i sin "karriär" efter Skilda Världar. Musikbranschen måste ha sett enkel ut eftersom han valde den, men resultatet vittnar om något annat.

Ett öppenhjärtat försök till att skriva om sina känslor ledde till en låt om en kluven man som försöker springa från sitt sanna jag.

Det hela slutade i en PR-kupp där Bengan istället för att ge ut sin musik på vanligt vis la upp det på Pirate Bay. Huruvida det var ett val eller en sista utväg p.g.a. av bångstyriga skivbolag kan vi låta vara osagt för stunden. Vad som hände är dock att den nu smått legendariska tidningen 7nummer.se fick upp ögonen för Bengt. Något som ledde till följande artikel. Artikeln blev så spridd att Robin Calmegård, Promotion/uppdragsgivare: Bengt Dalqvist AB, tog kontakt med Marcus från 7nummer.se

Mailkonversationen var kort men rak och du finner den här.



Och ja, efter allt detta så, vad gör egentligen Bengan nu? Det senaste vi hört från honom är sen en månad tillbaka, ungefär. Innan det har vi inte hört ett knyst sen vårat lilla nätmöte, har det tagit honom 3 år att repa sig tro? Har det tagit 3 år att bygga upp självförtroendet igen? I så fall har jag dåliga nyheter, för det är nu det börjar om.

Youtube-klipp med Bengt
Ett till youtube-klipp med Bengt

...

Vafan Bengan, seriöst, du kan ju inte hålla på sådär, skärpning! Det är inte ens värt o narra. Vi vill ju inte sparka på någon som redan ligger, det vore som att påpeka ironin i att hans promoter säger att han är gift med två barn (trodde sånt var olagligt), och han i skilda världar är tillsammans med sin syster.


Breaking News!
Jag fann Bengt på myspace! Han är tydligen sångare i ett jazz/pop-band som heter The Odd Dogs. Jag skickade förstås en vänförfrågan.

Skrivet av Marcus kl. 13:17 | Permalink | Kommentarer

För stunden har vi en något, obekväm, situation i lägenheten. Det finns individer som är helt inkapabla att diska efter sig, vilket lett till att det inte finns någonting rent kvar att använda. Som följd måste man alltid diska innan man använder något, i ett uppenbarligen meningslöst försök till bättring har jag fortsatt på utsatt stig och diskat allt jag använder direkt efter att jag använt det också. Så varje måltid inleds och avslutas med disk. Det här blir dock bara fortsatt utnyttjat av andra som uppenbarligen tycker att, nice, diskade bestick/tallrikar/glas, tar det, använder det, och lämnar det odiskat i köket. Schysst. Det hela blir ju inte bättre när personerna går och beklagar sig över situationen i köket.. Jaha, ja, men för i helvete gör något åt det då!

Som åtgärd för att inte behöva diska både före och efter hela tiden har jag alltid samma glas och har alltid glaset i mitt rum. Har även samma tallrik hela tiden, fast jag valde en något dum tallrik för att ha som standardtallrik. Det blev en plasttallrik för jag vill kunna skära mitt bröd på den, okej, funkar, men, tallriken jag har tagit råkar ha en stor spricka som går genom hela tallriken. Så när jag nu tänkte äta något av lösare karaktär insåg jag mitt problem, orkade dock inte börja gräva i högen efter en extremt äcklig tallrik och sen kämpa med att få den ren i några minuter, så jag tog till en annan lösning.



Och ja, ni som bor här och läser detta bör ta det som en extrem jävla pik.

Skrivet av Marcus kl. 13:02 | Permalink | Kommentarer

Yes! Tillsammans med Dr. Alban ska Haddaway släppa en låt lagom till sommaren med namnet "I Love the 90s". Nu är det bara att luta sig tillbaka och invänta att den börjar spelas på radio ca 50 gånger per dag och varenda dansgolv fylls med ljudet av nittiotalet. Det här kunde ju verkligen inte komma mer perfekt med mina DJ-planer i åtanke. Får bara hoppas att det blir en ny What Is Love med lite Sing Halleluja strösslat över det hela.

Skrivet av Marcus kl. 12:11 | Permalink | Kommentarer

Bestämde mig förut för att det var dags att göra något med Sympathy For A Broken Heart igen. Så jag klädde om och drog fram kameran, ropade på Björn som sen började knäppa iväg som en tok på fotoknappen. En sväng in i Photoshop och vi har ett preliminärt album-omslag.



Hur det går med låtarna? Ptja, jag säger som jag brukar, låtarna finns i huvudet, vi är precis steget ifrån att göra dem. En annan detalj om bandet som vi kan avslöja är att vi inte har några fasta medlemmar. Vi gör musik med de vi anser kunna ta en viss låt i den riktning vi vill, vilka som faktiskt spelar i den är inte huvudsaken.

Skrivet av Marcus kl. 23:48 | Permalink | Kommentarer

Såg på Semi-Pro ikväll, och det är uppenbart att det är helt omöjligt för Will Ferrell att inte vara rolig. Kan ärligt inte komma på en enda film han gjort som varit dålig, eller i alla fall inte hans delar. Genius!

Sen lyssnade jag på Vapnets nyaste album igen (Döda Fallet), hittade även en fin mediaspelare packad med hela albumet som kunde inkluderas här nedan. Låt 4 "Allt Skrivs Om" är för stunden min favorit från albumet. Har dock inte lyssnat igenom det nära nog mycket för att riktigt känna låtarna ännu. Den som får mersmak borde kolla upp tidigare låtar såsom Thoméegränd, Kalla Mig och Ge Dom Våld från tidigare album. Lite kuriosa, Kalla Mig är deras utan tvekan mest kända låt, nästan för känd, när de spelar live brukar många bara vänta på den låten och sen gå när de spelat den. När de förra året spelade på Arvkafestivalen sa de innan att folk gärna fick stanna kvar även efter den låten och inte gå som många gjort tidigare.


Edit: Spelaren jag la in började spela låtarna automatiskt och det kändes drygt så jag länkar till den istället. Länk.

Skrivet av Marcus kl. 22:50 | Permalink | Kommentarer

Från och med nu kommer alla inlägg med filmer (som vi gjort) placeras i kategorin Filmer så man lätt kan se alla filmer som lagts upp. Med tiden kommer vi även kategorisera gamla inlägg med filmer så allt blir tillgängligt på samma ställe. Utöver det finns här även länkar till filmsiter där vi lagt upp vårat material. För att se alla inlägg i kategorin Filmer trycker ni helt enkelt bara längst ner i detta meddelande på länken "Filmer" efter texten "Etiketter:".

Etiketter: Filmer

Skrivet av Marcus kl. 20:36 | Permalink | Kommentarer

Från och med nu kommer alla inlägg med foton placeras i kategorin Foton så man lätt kan se alla bilder som lagts upp. Med tiden kommer vi även kategorisera gamla inlägg med foton så allt blir tillgängligt. Utöver det håller vi här även länkar till fotoalbum vi har på nätet så man kan nå allting från ett ställe. För att se alla inlägg i kategorin Foton trycker ni helt enkelt bara längst ner i detta meddelande på länken "Foton" efter texten "Etiketter:".

Etiketter: Foton

Skrivet av Marcus kl. 20:32 | Permalink | Kommentarer

Idag slog det mig att jag såklart ska bli DJ, lite sporadiskt. Idén kom tack vare gårdagens youtube-musik, vilken jag delvis postade, samt en förlängning idag med bl.a. Björn Afzelius - Tusen Bitar. Ja, ni läste rätt. Min idé är nämligen att jag ska hålla det hela så nära skoldiscon från 90-talet som möjligt. Vad detta innebär är alla låtar ni skäms över att ha gillat, och alla låtar ni önskar att ni aldrig slutat lyssna på. Då och då kommer det klämmas in en lugn låt, såsom Björn Afzelius - Tusen Bitar, för den klassiska "Tryckar"-dansen.

Så varför en hel avdelning om detta? Jo jag tänkte börja arbeta på låtlistan här, posta vilka låtar som jag kommit på, eventuellt länka till plats för att lyssna på låtarna, men viktigast av allt, jag vill att ni ska komma med låtförslag! Antingen via kommentarer här nedan eller MSN, hur ni vill så länge det kommer fram. Sen ska vi bara se till att få spela låtarna också så vet nog ni, likväl som jag, att detta kommer bli helt sjukt roligt!

Etiketter: DJ Lågstadiedisco

Skrivet av Marcus kl. 20:09 | Permalink | Kommentarer

Hardcore Superstar till Arvikafestivalen, check, fint, mer att se.

Fick en länk med Haddaway - What is Love på youtube med sin originalvideo skickad förut. Och jag är inte den som säger nej till lite Haddaway, kanske tidernas främsta partylåt. Men i och med detta började jag minnas vad man, jag, lyssnade på när jag var yngre. Och hur totalt musiksmaken ändrats från det jag var 4 år till nu.

Så lite youtube-surfande och mängder skratt åt de absurda musikvideos som gjorde på åttiotalet har lett till flertalet, ehm, klassiker. Eller vad sägs om, 2 Unlimited - No Limit, Ice MC feat. Alexia - Russian Roulette och Ace of Base - All That She Wants. Skoldisco signerat 90-95 = Sant. Jag känner även att jag njuter oförskämt mycket. Ser framför mig hur alla killar sitter utefter väggen på en bänk i gympasalen och är sådär coola, som man var då, medan tjejerna står i en grupp lite längre bort, och då och då frågar någon ifall man vill dansa, varpå man är för cool för sådant trams och säger, nej. Men sen börjar den där speciella låten, den där låten som är cool, typ som 2 Unlimited - There's No Limit, och då blir det plötsligt coolt att vara på dansgolvet, så då glider man upp och börjar visa sina coola moves.

Musik från förr känns alltid gladare, när jag var liten var t.o.m. rap en glad musikstil, nu är det bara crack, horor och crackhoror, sen lite annat som jag inte bryr mig om i denna insiktsfulla generalisering.

Så vad vill jag nu få sagt? Jag vill få sagt att ni borde kolla youtube-länkarna som är inbäddade i texten ovan, och sen även klicka er vidare på de videos som youtube föreslår för en audiovisuell upplevelse ni sent skall glömma!

PS. musiken var så positiv att jag inte ens brydde mig om att skriva om hur vi fann vår älskade HDTV dränkt i cola-stänk idag. Förrens nu då, men det räknas inte eftersom jag inte anger om det är i positiv eller negativ bemärkelse. Fast det är aldrig bra när någon spiller cola på ens grejer..

Skrivet av Marcus kl. 22:00 | Permalink | Kommentarer

Sven Coop Live @ Ritz

Awfully Orange, Vimeolänk
Epic Racoon, Vimeolänk
AAA, Vimeolänk
Forever Longing the Golden Sunsets (The Appleseed Cast Cover), Vimeolänk
Where Are My Archers, Vimeolänk

Where Are My Archers är enda låten som lagts upp i HD-upplösning som följd av att man bara får ladda upp 0.5GB i veckan på Vimeo. Ljudet är dock opåverkat av detta så det blir inte sämre än vad det redan är.. Stundvis låter det ju riktigt bra i alla fall, men ibland går det helt överstyr.

(alla låtarna finns även på youtube, för den som av någon anledning skulle vilja kika där)

Skrivet av Marcus kl. 23:25 | Permalink | Kommentarer

Fredag, tågets kompressor var trasig, så det fanns ingen luftkonditionering, toaletterna var ur ufnktion, det var en av de varmaste dagarna i året, efter i snitt varannan station var tåget tvunget att stanna och invänta att kompressorn skulle svalna så vi kunde köra igen, bakom oss satt världens mest ignoranta föräldrar med en 4-åring som tränade uthållighet och simultanförmåga genom att skrika så mycket som möjligt och klättra på allt (inklusive mig och björn). När vi bad föräldrarna att ta hand om ungen snällt (då han hängde på min axel och mitt hår och skrek) tittade de bara bort som ingenting. Yes, gött med bra ansvarsfulla föräldrar.

Annars var det jävligt skönt när vi kom hem att det var så fint väder. På kvällen lånade vi madrasser när vi kom hem, samt insåg att vi inte hade några lampor i lägenheten. Fick då låna en liten lampa också..

Vi skulle även filma lite på fredagen men det blev lite si och så med det, vi pratade om idéer och saker vi borde filma framöver mest istället.

Lördagen hjälpte vi David och Emma bygga ihop en Hammock. Mitt i bygget riktades uppmärksamheten dock mot något helt annat. I skorstenen på vårat tak satt två fiskmåsar, en på den andra, och parade sig i flera minuter.

Senare blev det grillning hemma hos Björn och Anne, fan va gott Grillspjut är, ser ut som en fläskfile fast tre gånger så lång, och smakar som flintastek.

Tillslut var det dags för Sven Coop att entra scenen, herr kamera var såklart där och filmade hela showen, så håll utkik efter en DVD, eller nåt. Tills dess finns ju låten Where Are My Archers utlagd i föregående blogginlägg. Tog även några kort med filmkameran som jag slänger in i bildvisaren nedan.

Skrivet av Marcus kl. 13:42 | Permalink | Kommentarer

I lördags spelade Sven Coop på Ritz i Arvika och jag var där med kamera för att dokumentera det hela. Resultat av det hela är bra bildkvalité och inte så jättebra ljud, men en jävligt bra spelning. Så var man där kan man ju uppskatta det ändå, var man inte där får man ha i åtanke hur mycket ljud som försvinner och inse hur bra de måste vara "på riktigt" med tanke på hur bra de ändå är med dåligt ljud. Har bara laddat upp deras avslutningslåt än så länge, kika nedan (filmen kan utan problem köras i helskärm då dess originalupplösning i uppladdat format är 1280 x 720).


Sven Coop - Where Are My Archers (Live) from Marcus Svensson on Vimeo.

Skrivet av Marcus kl. 09:16 | Permalink | Kommentarer

Det var ganska längesen jag kom i kontakt med idén, friterad snickers. Något som förstås inte är för mig då jag är allergisk mot jordnötter, men ändå, det var en rätt cool grej. Jag och Fredrik och flera gånger pratat om saken och varit sugna på o fritera choklad. Och ja, jag vet, det här kan mycket möjligt vara den mest onyttiga "uppfinning" som gjorts.

Idag på jobbet slutade vi fundera på det och provade helt enkelt att fritera några chokladkakor. Och jag vill ju inte låta som någon slags messerschmitt, men frågan är om man kan anse sig ha levt ett fullvärdigt liv om man aldrig ätit friterad choklad.. Kolla bara bilderna nedan, och säg mig, blir ni inte sugna på o ta en munsbit?



Helt ärligt var det faktiskt rätt gott även om det ser ut som bajs, det blev en högst intressant krispighet och kakliknande konsistens och smak på kinderchokladen, som gick bra med den vita chokladen på insidan som höll sig som vanlig fast ja, krispigare. Har ni chansen så prova det, det värsta som kan hända är att ni får tömma frityroljan för att den är full i smält choklad.

Skrivet av Marcus kl. 00:19 | Permalink | Kommentarer

På lördag ska jag filma Sven Coop spela på Ritz (22.00 be there), och idag hittade jag en fil jag trodde var borta. Ballbrëakers - Live At Ritz.mp3 Är halvvägs igenom och helt nostalgisk, det är över 2 år sedan jag spelade in detta, men när jag nu sitter och lyssnar så kommer jag ihåg mer än vad jag trodde. Det var då som allt sattes i rörelse, det var då jag slutade drömma om att bli regissör och började försöka arbeta mig till att bli det. Att det hela sen slutade i 6 60-minutersband fyllda med repningar, konversationer och tillsist Ballbrëakers live-framträdande, som aldrig blev ihopklippt är en helt annan sak.

Det var även i och med det som det slutade i att jag och Björn flyttade till Arvika. Såhär 2 år efteråt ångrar jag förstås att det där aldrig blev ihopklippt, men jag minns också anledningarna, för dålig dator för att kunna redigera, och mestadels för dåligt filmat för att orka se. Jag hade dock orkat se det nu ändå, oavsett bild så var det en hel del roligt som kom med på film. Och för er som var med säger jag bara Hello Tokyo! (Lasse skrek det innan varje låt under repningen ett par dagar).

Såhär två år senare sitter jag i Jessheim, ny stad igen, och man kan tänka att jag vikit av lite från planen, och ja, jag har nog gjort det, utan att riktigt inse det. Men regissör-tankarna är lika aktuella som alltid, och förutom att spela in Sven Coop på Ritz är det även tänkt att vi ska spela in några trailers kommande helg. Sen är det filminspelning inbokat hela juli, därefter får vi se vad som händer. För stunden sitter jag och försöker göra så mycket som går utan att filma.

We are breaking your balls

Skrivet av Marcus kl. 22:50 | Permalink | Kommentarer

Precis kommit hem från jobbet nu, arbetskamraten gick tidigare igår så jag gick tidigare idag, good trade.

Idag var det väldigt mycket mer folk än igår, och de skamlösa förslagen bara trillade in. Korv, eller pölsa, är uppenbarligen helt omöjligt för fulla tjejer att beställa i Norge, för det slutar alltid med att de försöker beställa, ja.. Det hela blir som mest jobbigt när medelålders damer kommer fram och säger, "ja vill ha pölse!", varpå jag frågar, något i stil med "ja, vilken vill du ha?" då vi har flertalet att välja på. Responsen blir att de säger "den största" och tittar på mig på ett sätt som får mig att vilja gömma mig. Istället får jag låtsas som att jag inte förstår vinken utan fortsätta professionelt och berätta vilka vi har, sen skickar jag iväg dem till kollegan som får göra i ordning maten och tar nästa kund.

Observation, när jag borstade tänderna upptäckte jag att jag ser ut som lite av en zombie, helt ärligt, mina blodådror på överkroppen såg ut som om någon fyllt i dem med penna, måste vara p.g.a. sömnbrist eller nåt sånt. Övervägde en bild för det såg helt extremt ut, men kom fram till att det varit nog med halvnakna bilder på mig här på senaste.

Ska sova nu, vi får se om jag vaknar upp och biter någon av de jag delar lägenhet med.

Ps. såg Diary of the Dead igår, helt nöjd, speciellt cool var en viss amish med en stor skära.

Skrivet av Marcus kl. 05:11 | Permalink | Kommentarer

Om 2 timmar och 40 minuter bär det av till jobbet, yes, fan va kul med nattskift plus helg plus studenten som närmar sig.

Ps. sarkasm

Skrivet av Marcus kl. 20:20 | Permalink | Kommentarer

Jo jag tackar ja. Och de skämtade verkligen inte, det är köttsoppa med grönsaker, men jag hade ju aldrig drömt om att de inte skulle ha kött i den bara för att de hade grönsaker i.

Skrivet av Marcus kl. 13:39 | Permalink | Kommentarer

Jag kan inte mycket om bilar, man skulle lite skämtsamt kunna säga, att jag inte kan någonting, och vara farligt nära sanning. Och nej, jag har inte körkort, och jo, jag har väl tänkt att det kanske börjar bli dags att ta det snart (något jag tänkt länge). Så när folk kommer och vill ha bilhjälp på jobbet (bensinmacken) brukar jag alltid bara säga att tyvärr, jag kan inget, eller, "fråga" och namnet på vem jag än jobbar med för stunden. Idag kom det dock in en busslast med Russtjejer (studenten) och ville ha hjälp att kolla luften i däcken. Givetvis sa jag, javisst, jag kommer ut och tar en titt... Sagt och gjort, jag kommer ut och inser att den lathund vi brukar följa för de vanligaste bilarna för att veta hur mycket luft som ska in i däcken inte hade med denna buss. Så istället låtsades jag som att jag visste vad jag höll på med, och såg bara till att alla däck hade lika mycket luft och fyllde lite lite extra på alla. Tjejerna var jätteglada och tyckte det var bra service o.s.v. Jag var nöjd, och lite nervös över ifall jag fyllt för mycket eller nåt. Men vad är det värsta som kan hända liksom... Retorisk fråga.

The Mechanik, även titel på en film av och med Dolph Lundgren, en annan svensk i ett främmande land, likt mig, fast inte riktigt lika cool.

Skrivet av Marcus kl. 00:50 | Permalink | Kommentarer