Storgatan 24 Live Fra Norge

Fem till sex dagar i veckan sitter jag morgon och kväll på tåget mellan Arvika och Karlstad, på väg till och från jobbet. Efter ca. ett år med denna rutin känner man igen vissa ansikten, även om man inte känner personerna. Personligen gillar jag att sova på tåget med musik i öronen för att få in mer sömn på dygnsschemat, så jag har ingen direkt ambition att utöka bekantskapskretsen just på tåget.

När jag kom fram till Karlstad imorse regnade det rätt rejält, som tur var hade jag paraply. När jag kom till övergångsstället var det rött, så jag och en annan från tåget stod och väntade. I mitt ständiga försök att bli en bättre människa erbjöd jag henne att dela paraply så hon inte behövde stå i ösregnet, när vi kom över vägen tackade hon mig och gjorde ett litet stopp, tyckte jag. Jag tog det hela som ett hejdå och att hon skulle gå iväg åt annat håll än framåt dit jag skulle, så jag vandrade på i lite mer rask takt än tidigare. När jag kommer till dörren och ska låsa upp ser jag hur hon går förbi mig, och inser att hon skulle åt samma håll. Jag inser snabbt hur konstig och otrevlig jag måste ha verkat. Fan, så mycket för att försöka vara gentleman.

Skrivet av Marcus kl. 21:00 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 13:54 | Permalink | Kommentarer

Nikolai Valuev, tidigare världsmästare i tungviktsboxning. Kännetecken: 213 cm lång, 150 kg tung, ser ut som om hans mor blev våldtagen av en björn, med graviditet som påföljd. Å andra sidan ser personen han knockar ut som Långben, säger då det, spännande karaktär i boxningsvärlden.

Skrivet av Marcus kl. 22:50 | Permalink | Kommentarer

Jag tittar på bilden och tänker: Om hon inte varit så gammal, så ja, varför inte?

Skrivet av Björn kl. 17:17 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Björn kl. 12:37 | Permalink | Kommentarer

Står i badrummet och gör mig klar för dagen. Hör nyheterna från TVn i vardagsrummet. Tydligen är det fortsatta upplopp och oroligheter. Någon som säljer munkar har blivit misshandlad. Överallt springer det rödklädda supporters. Kaos helt enkelt.
Handlar om nåt fotbollslag från nån förort till Stockholm. Burma IF, tror jag. På TV heter det att "militär är på plats för att få bukt med civil olydnad". Och jag tänker, är det inte nog nu? Om inte fotbollen och dess supporters kan uppträda mer civiliserat, behövs den då verkligen? Är det inte dags att vi säger nej till fotbollen nu? Ska vanligt folk behöva gå rädda på stan varje gång det är matchkväll, ska polisen få använda varje match till att få utöva mer våld än vad som verkligen krävs? Ska en man som säljer munkar få stryk, bara för att polis inte bjuds på gratis munkar under en match?

Nä. Jag har fått nog. Släng ut fotbollen och allt som hör där till.

Skrivet av Björn kl. 10:29 | Permalink | Kommentarer

Yrke som inte kräver någon utbildning:
Person som beslutar om texten på en kvällstidnings löpsedel.



Haha. Nä, men seriöst alltså. Vad menar dom?

Skrivet av Björn kl. 22:57 | Permalink | Kommentarer

Dagens låt! Editors - Smokers Outside The Hospital Doors

Lyssna!

Skrivet av Björn kl. 13:11 | Permalink | Kommentarer

Det har varit lite tyst här ett tag nu. Det har dock sina förklarningar. Som ni kanske vet söker Aftonbladet just nu en ny lokalblogg till Karlstad. Sånt kan ta tid det. Kontrakt hit och dit, ja, ni vet hur det är. Fast det är givetvis inte bara därför som det varit stiltje här. Den senaste tiden har även mycket tid lagts på film och filmredigering, detta kan jag med glädje meddela är något ni kommer att få ta del av redan idag. Något som alla ni Halo-fans där ute säkert kommer att ha stor glädje utav!

Skrivet av Björn kl. 09:28 | Permalink | Kommentarer

Idag kom jag hem från jobbet tidigare än väntat. Tidigare än Björn väntat.



http://www.youtube.com/watch?v=MrJX5KCMpCc

Sängen är Björns säng. Såå, frågan är vad Björn gjorde på sin "lunch"...

Skrivet av Marcus kl. 19:05 | Permalink | Kommentarer

Artiklar i tidningar, invites från höger och vänster, omtalat i TV-serier, jag kände mig tillslut tvungen att se vad det hela gällde. Så ja, jaha, ja det var ju, intressant. Men vadå, bortsett från att vara mer välgjort är det ju inget speciellt. Jag fyllde i mina uppgifter, favoritfilmer, -böcker, -musik, kikade runt bland grupperna, gick med i en (för Plushgun), kategoriserades in i det Svenska nätverket, laddade upp några foton. Här någonstans slogs jag av en enorm deja vu-känsla, nästan som om detta var något jag gjort förut... Det enda jag inte gjorde var att börja leta upp bekanta, men så känner jag inte heller att jag måste "hålla kontakt" med alla jag någonsin träffat. I synnerhet inte med hjälp av att "peta" på dem via ett internet-community, eller skriva mest meningslösa meddelanden mer som en gest än av genuint intresse. Nej tack, jag lämnar nog bestämt Facebook bakom mig nu, tillsammans med liknande platser.

Nu låter jag säkert jättetråkig och antisocial. ;-) (Smileys, since 1982).

Skrivet av Marcus kl. 23:41 | Permalink | Kommentarer

Såg för bara några minuter sedan att 6:an visar Rumble In the Bronx, Jackie Chans kanske bästa film, nu! Med andra ord kan jag inte ägna så mycket tid åt detta inlägg, så jag avslutar med en liten bild.

Skrivet av Marcus kl. 21:02 | Permalink | Kommentarer

Fredagen har till stor del bestått av förberedelser för morgondagens planerade filmning. Bl.a. började det experimenteras med blodeffekter, och någonstans mitt i det hamnade vi på en mer seriös bana. Vi började känna att vi som seriösa filmsakapare hade ett ansvar att förmedla något betydelsefullt. Vi började skriva ett manus och snart var vi i färd med att filma. En gripande berättelse som håller ett hårt grepp om tittaren från början till slut. Ni kommer att gråta. Det här är en film som det gör ont att se. Den enda filmen ens i närheten av att vara lika förkrossande är Requiem For a Dream. Så ha näsduken redo, för här kommer den, Gingerblood.



Länk: http://youtube.com/watch?v=ZYYF53rSszQ

Skrivet av Marcus kl. 00:24 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Björn kl. 00:23 | Permalink | Kommentarer

Första dagen av filminspelning är över. Mycket gick snett, men överlag är vi väldigt nöjda. Detta kommer att bli hur stort som helst!

Skrivet av Björn kl. 22:04 | Permalink | Kommentarer

När jag inte har något att göra på jobbet brukar jag surfa mingers.com. Idag visade mig A den här bilden. Så fruktansvärt likt en av oss här på Storgatan24.se, och det är inte mig det är likt.

Skrivet av Björn kl. 17:29 | Permalink | Kommentarer

För en tid sedan började jag få SMS angående bloggen. Där olika inlägg betygsattes och det fanns någon sorts inofficiell lista över bästa inläggen genom tiderna. Det var helt okej. Kul att det finns läsare tänkte jag mest. Men så, för inte så längesedan damp det ner ett SMS i inkorgen. "Det var absolut bästa inlägget ever:)" Detta har gjort att mitt bloggande efter det har varit ett göra i konstant uppförsbacke. Det har slutat att vara den plats där mina dagliga tankar samlas till att bli en enorm egotävling mot mig själv.

Nu vet ni, det här är inte en plats för vardagstankar längre. Det är en krigszon men endast en stridande part.

Skrivet av Björn kl. 08:56 | Permalink | Kommentarer

Idag öste regnet ned. Stora regndroppar så att man verkligen blev blöt, inget man bara kunde skaka av sig inte. Helt enkelt en riktig höstdag då man bara vill sitta inne i stugvärmen. Sippa på en kopp varm choklad, gå omkring med yllesockar och vara nöjd över att man inte behöver springa ute i spöregnet.

Idag var verkligen en såndär dag då jag verkligen önskade mig eld i kaminen och en kopp varm choklad. Det är därför det är så jävla surt att jag inte har någon ved till min kamin, ingen kopp och inte heller någon mjölk för den delen. Så här sitter jag nu och tuggar på lite torrt och beskt kakaopulver och funderar över om jag ska orka mig ut i detta skitväder för att köpa lite mjölk. Är det verkligen värt det? Någon torr ved finns det ju ändå inte.

Fy fan.

Skrivet av Björn kl. 22:18 | Permalink | Kommentarer

Jag har den senaste tiden börjat gå upp 07:30 varje morgon. Ta en dusch, äta frukost och sedan gå till jobbet runt 08:15. Jag har med andra ord börjat ta tag i min vardag och gett mig själv rutiner, allt för att få bättre kontroll över det jag vill kalla mitt liv.

Jag släcker alltid lamporna efter mig när jag går ut från ett rum, jag försöker att använda tvätt- och diskmaskinen så måttligt som möjligt. Alltför att värna om vår miljö, jag vill ta mitt ansvar för vår planet och allt det där. Man skulle kunna säga att allt det här är ett steg mot mognad. Att jag skall kunna visa mina barn en vacker planet med natur som fortfarande är orörd av människan. Det rör sig alltså om väldigt långsiktigt planerande.

Men. Så får jag se det här:


Någon stampar alltså direkt på mina miljödrömmar genom att köra runt med detta miljömonster! Och jag har bara en fråga. Varför har inte jag åkt i den än?

Skrivet av Björn kl. 10:12 | Permalink | Kommentarer

Sen i söndags har jag haft inbillningsklåda i skrevet.
Jag hatar dig Sofia.

Hur har er dag varit?

Skrivet av Björn kl. 18:17 | Permalink | Kommentarer

Jag och Björn från mitt jobb hade idag vårt dagliga telefonsamtal på ca två timmar i arbetsdagens start. Utöver det vanliga pratet om hur vi tycker vårat jobb är skit o.s.v. likt ett par åldriga damer på en av sina 30 kafferaster, kom vi även till insikt om något. Vi har båda börjat tappa vår förmåga att utnyttja de få lediga dagar vi har. Vi har börjat glömma vad man gör när man är ledig.

På jobbet längtar vi efter att få komma hem, och efter att inte behöva gå dit, men när vi är hemma sitter vi mest och funderar på vad vi ska göra med tiden. Så, vi ska nu försöka bli bättre på att hitta saker att göra på fritiden, riktigt hur vet jag inte än, men framöver ska det bli mer än TV-shop, tvättstuga, disk och dammsugning när man är ledig. Det här bortslösandet av tid ska nu nå sitt slut.

På tal om tid måste jag även nämna att dagens låt, utan tvekan, är den tidlösa klassikern Everybody's Free (To Wear Sunscreen) av Baz Luhrman.

Skrivet av Marcus kl. 20:04 | Permalink | Kommentarer

Jag och Marcus ska delta i det här:

Skrivet av Björn kl. 19:32 | Permalink | Kommentarer

Trött och sliten, dagens känsla. Har varit mycket på senare, var i Göteborg igen i torsdags. Microsoft hade presentation av kommande produkter och spel till sina format. Kändes väl måttligt intressant, hela grejen var lite halvdant genomförd, men, jag kan ändå inte klaga. Fick trotsallt se Assassins Creed spelas på projektor, sen hängde vi på Ubisofts representant resten av kvällen för att få veta så mycket som möjligt. Det bjöds även på god mat och några gratisdrinkar. Vid ankomst fick vi tre öl-biljetter var. Under kvällen lyckades vi få flera extrabiljetter, och i baren lyckades vi få Redbull Vodka istället för öl för biljetterna. Något som efter omkring tio stycken spritt sig till någon annan bartender, vilket ledde till att det hela fick ett abrupt slut, så då blev det öl/cider för resterande biljetter.

Runt ett på natten tog det slut och vi började röra oss mot utgången. Kapprummet blev ett intressant stopp då personalen där då ville ha betalt för att ge oss våra jackor. Lyckligtvis uppdagades det inte förrens jag redan fått min jacka, varpå jag lugnt berättade att jag minsann använt mina pengar i baren. Följt av ett glatt påpekande att jag redan fått min jacka men att jag skulle betala, nästa gång.

Sen åkte vi de ca 30 milen hem, värt att påpeka är att en av mina arbetskollegor, full som han var, var på bråkhumör. Stora delar av bilfärden hem gick därav åt till att värja sig mot hans utfall.

Igårkväll/natt spelade vi även igenom Heavenly Sword på en, enligt utsago, trasig Playstation 3. Föga oväntat fungerade den utmärkt. Kommentar om spelet. Ansiktena är bland det snyggaste jag sett, och inte gjorda av samma team som gjort resten av spelet. Det är nämligen WETA-studios (ansvariga för specialeffekter i filmer som King Kong och LotR-trilogin) som ligger bakom alla ansikten i spelet. I övrigt är spelet rätt medelmåttigt rent grafiskt, och även spelmässigt. Den spelmässiga variationen briljerade inte direkt heller trots att spelet endast var ca fem timmarlångt.

Idag åt jag hamburgare. Visste ni att hamburgare kommer från Hamburg? Så är i alla fall fallet. Lokala specialiteter uppkallades tydligen efter sin stad i Tyskland förr i tiden. Exempelvis Frankfurter som är Varmkorv, vars egentliga första uppkomst är lite oklar.

Skrivet av Marcus kl. 22:13 | Permalink | Kommentarer

Följande telefonsamtal utspelade sig för några minuter sedan.

Jag: Ja, det är Björn
Person på andra sidan luren: Hallå? Vart har jag kommit?
Jag: Heh, Du har kommit till Björn
Cecilia: Jaha, okej. Hej, Björn! Cecilia heter jag och ringer från Klamydia Centralen i Stockholm

Helvete tänker jag


Jag: Eh, jaha?
Cecilia: Och en person här har uppgett ditt namn och telefonnummer.
Jag: Eh?
Cecilia: Känner du Sofia Östergren?
Jag: Eh, nej?
Cecilia: Men, det är du som är Björn Andersson?

Drar en djup suck av lättnad

Jag: Haha, nej, Björn Lundberg heter jag.
Cecilia: Jaha, oj, då har jag slagit fel nummer. Men då får du ha en fortsatt trevlig dag Björn!
Jag: Tack detsamma, hejdå.
Cecilia: Hejdå!

Haha Björn Andersson du kan ha fått klamydia pilutta dig!

Skrivet av Björn kl. 11:03 | Permalink | Kommentarer

Lever i en dimma just nu. Det finns ingen mat. Jag ser snart mina revben, jag har flugor i mina näsborrar. Det är illa.

Drömt oroväckande de senaste dagarna, konstiga drömmar som säkert säger mycket om min person om man kan tyda drömmar. Det kan inte jag, så för mig är det bara konstiga drömmar. Jag har bland annat drömt om mitt jobb. Att jag ska stänga för dagen, men att det bara kommer fler och fler kunder som inte vill låta mig gå hem. Jag blir fången på mitt arbete och vet inte hur jag ska komma ut. Tillslut brukar jag vakna. Kallsvettig. Flämtande hämtar jag efter andan och inser så sakteligen att det hela bara varit en dröm, att jag visst kom hem från arbetet och har somnat säkert i min säng.

Kommer ni ihåg Nordman? De där neopolitiska knarkarmusikerna som hade en "hit" som hette Vandraren. Jag hade nästan glömt bort dom, men igår så tittade jag på lite klipp från mitt kära Killinggäng och då kom jag åter att tänka på de där musikerna. Vart tog dom vägen? Har moder Jord öppnat sig och svalt denna cancersvults av svensk skitmusik? Har Nordman äntligen förintats!? Ligger vandraren ihjälslagen i ett dike strax norr om Smygehuk?

Skrivet av Björn kl. 18:55 | Permalink | Kommentarer

Kan inte någon laga mat åt mig? Marcus är i Göteborg och han lämnade ingen matlåda till mig. Jag är inte så kräsen av mig, vad som helst duger! Igår åt jag till exempel det här:

Och eftersom att det inte syns riktigt vad det är så tänkte jag berätta det. Det är en glasspinne med en pannkaka runt sig. Jepp, det är också mat, i min bok.

Skrivet av Björn kl. 19:43 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Marcus kl. 18:34 | Permalink | Kommentarer

Jag och Marcus ägnar en stor del av dygnets 24 timmar till att se på film. När vi sitter där i mörkret och tittar på film händer det ibland att någon utav oss lättar på stämningen genom att släppa väder. Så ljudligt det går. Efterspelet är alltid detsamma. Den oskyldige i sammanhanget vänder sig om och tittar med en iskall blick på den skyldige, som stirrar tillbaka lika kyligt. Där sitter vi och bara stirrar på varandra. Tills någon utav oss brister ut i skratt, då är stirrkampen över och båda kan andas ut och skratta. Det är inte ovanligt att det även kan komma beröm från den oskyldige, blöthet, högljuddhet med mera kan berömmas, eller fördömas, om man nu är på det humöret.

Så kan det gå till en kväll på Storgatan24

Skrivet av Björn kl. 11:14 | Permalink | Kommentarer

När jag gick igenom dagens brevskörd slogs jag av en stark känsla; något av dessa brev är en brevbomb. Samtidigt som jag tänkte denna tanke slutade jag tvärt med vad jag just var i färd med att göra. Öppna brev. Jag flyttade brevhögen åt sidan. Och istället för att öppna fler brev började jag fundera på vilken kroppsdel jag skulle kunna tänka mig att förlora på grund av en brevbombsattack. Först är jag inne på en hand, men ångrar mig snabbt. Jag gillar mina händer. Kanske ett öra, eller ett öga? Tillslut kom jag fram till att jag nog skulle kunna tänka mig att förlora en tå. Inte mer än en tå dock. Inte hela foten! Absolut inte en hel fot, men en liten tå.

Tittar åter på brevhögen som ligger kvar på disken. Funderar på om jag ska försöka öppna breven med mina tår. Bestämmer mig för att det är bäst om jag låter bli.

Skrivet av Björn kl. 10:12 | Permalink | Kommentarer

Eftersom Björn berättade hur han minns stunden då planen kraschade i tornen och pentagon, tänkte jag att jag inte ska vara något sämre. Hur jag fick reda på det hela skiljer sig dock ganska rejält från hur Björn fick reda på det. Jag stod inne på Game, vilket var en ganska vanlig företeelse på den tiden. Plötsligt kommer en kompis till en av kassörerna in, helt exalterad säger han, USA står i lågor! Följt av att påpeka hur coolt han tycker det är. Sen fortsätter han med att berätta hur två passagerarplan kraschat in i World Trade Center och ett i Pentagon. Vilket gör honom än mer exalterad.

Efter det började djupdykningarna i diverse konspirationsteorier, jag gillar konspirationsteorier. De får alltid världen att verka så mycket häftigare, mer kontrollerad och förrädisk, ingenting är som det ser ut och världen kryllar av hemliga organisationer sanktionerade av presidenter. Mer sånt tack, teorier alltså.

Skrivet av Marcus kl. 21:24 | Permalink | Kommentarer

Hej alla barn, nu blir det barnprogram! Titta nu här vad farbror Björn tar fram. Ett litet hus och nu ska ni få höra vad man med ett litet hus kan göra.
Jo ni förstår, man kan gömma flygplan i hus. Och det är precis det jag har gjort i bilden här under. Nu måste ni HITTA PLANET! Fort alla barn, den som hittar planet först vinner en påse snask!



Här är ett litet tips, planet ni letar efter är ungefär så här stort. Lycka till nu allihopa! Ganska svårt va?

Som ni vet så är det sex år sedan 9.11 nu. Aftonbladet frågar vad jag gjorde för sex år sedan. Jag minns precis vad jag gjorde. Jag tittade på SVT, det andra planet hade inte träffat tornet än. Och jag minns att jag tänkte att inget kommer att bli sig likt igen.

Skrivet av Björn kl. 10:19 | Permalink | Kommentarer

Skrivet av Björn kl. 13:15 | Permalink | Kommentarer

Gårdagen var jävligt rolig, drinkar som såg ut som bajs, rekord slagna i Singstar, Youtube-klassiker, skön musik (tills vi gick ut), en jävligt full Andreas, och gamla bekanta(?).

Den beryktade drinken var vodka, cola och vaniljglass, som de där dryckerna Burger King sålde för några år sen, fast med vodka i. Jävligt gott, men såg ut som bajs. Emma fick upprättelse då hon nu äntligen slog rekordet på R.E.M. - Everybody Hurts i Singstar. Efter ihärdigt tränande på hemmaplan kan tilläggas. Björn fliker in att det var "en hård men rättvis kamp".

Halvvägs genom förfestandet fick vi snilleblixten att sparka igång Wii:n och surfa Youtube, klassiker. Så när vi då satt och kollade på forna Sovjets ärofyllda Nationalsång, med svensk undertext, kom vi att minnas liknande filmer vi såg under internets begynnelse. I alla fall ca tio år tillbaka i tiden. Jag säger, "Hatten är din". Det var en trevlig återförening, och för vissa en ny upplevelse, en upplevelse de sent ska glömma eftersom jag och Björn nästan föll till golvet i vårt hysteriska skratt.

Nu såhär när vi ändå är inne på grundeskoletid kan jag flika in att jag träffade någon på krogen igår som genast kände igen mig och var väldigt, vänlig. Hon påpekade direkt hur hon kände igen mig, och berättade sen varför hon kände igen mig. Någonstans mittemellan frågade hon även varför, fast jag hann aldrig riktigt svara innan hon berättade varför. I vilket fall visade det sig att vi gått i paralellklass i högstadiet, se där ja, jag kommer inte ens ihåg alla från min gymnasieklass. Roligast med det hela var hur hon verkade blockera ut allt annat än mig, inklusive hennes pojkvän som stod bakom henne och försökte dra bort henne några gånger.

Jag misstänker att hon nog tyckte om mig lite under skoltiden. Att hon fortfarande kommer ihåg mig får mig också att tro att hon ännu inte slutat upp med det. Kan nästan se framför mig hur hon sluter ögonen när hon har sex och tänker på mig, eller mitt femtonåriga jag. Fast nu har hon fått en update, till hennes pojkväns fasa.

Andreas måste vara en av de roligaste människorna att vara ute med, han är alltid (i alla fall när jag varit med) aspackad, säger precis vad som kommer till honom och beter sig ungefär så också. Kudos!

Skrivet av Marcus kl. 21:06 | Permalink | Kommentarer

Blev precis kallas kassörska! Kassörska!? Nej. Nu slutar jag! Jag är kassör, så var det med den saken. Tack.

Skrivet av Björn kl. 17:10 | Permalink | Kommentarer

Nu är det klart! Inbjudningarna har gått ut. På lördag kommer det att smälla utav bara helvete här på Storgatan. Det är landskamp, det är premiärkväll på Tiki, det är fan allt på en och samma dag. Och det kommer att bli en sån hejdundrandes fest att det inte är sant. Fotbollen kan jag tänka mig att vi alla nog struntar i, men sedan ska vi ut. Dansa natten lång. Dricka parasolldrinkar och billiga skitshots! Tiki ska stå i lågor när vi är klara där. Storgatan24 ska dit och med våra glödheta dans-moves ska det bli ett disco inferno utan dess like!

Som invånarna på Storgatan 24 alltid säger. Be there or be queer!

Skrivet av Björn kl. 16:51 | Permalink | Kommentarer

Ni har säkert, likt jag, på senare fullkomligen bombarderats av Facebook-invites från alla möjliga människor. Från personer ni knappt pratat med, till era bästa vänner. Alla verkar ha ett Facebook-konto, och alla verkar vilja bli vänner med så många som möjligt. Kanske ligger det prestige i att ha den längsta vänner-listan, på Facebook. Tills dess jag känner att Facebook har något utöver tävling i längst E-penis att erbjuda sitter jag nog kvar här, på Storgatan, och luktar på kattbajset från grannens katt. Smulan, som hon heter, blev caught in the act idag när jag kom hem och hon satt under min postlåda och klämde ut en Snickers. Kanske är det hon som kissade i Björns säng trotsallt. Intrigen tätnar.

Skrivet av Marcus kl. 20:29 | Permalink | Kommentarer

Som en jumbojet i ansiktet slår nyheten om före detta bröderna Wachowski mig. Ni kanske har hört talas om dem? Gjort filmer som The Matrix, V for Vendetta och den härligt porriga Bound. Låter bekant? Nåja, nu har jag nämligen fått höra att gamle gode Larry Wachowski inte kallar sig Larry längre, utan går nu istället under namnet Lana och har skaffat sig en snippa.

Grattis Andy, du har fått en syster.

Skrivet av Björn kl. 13:01 | Permalink | Kommentarer

Jag undrar vad hon säger nej till

Skrivet av Björn kl. 10:52 | Permalink | Kommentarer

Idag ska jag elda hönsskit och tvätta hönshus. Jag ska leva bondelivet ett tag för att komma bort från hetsen och stressen i stora staden. Få möjlighet att koppla av ett tag. Det tjyvstartade redan igår med att vi satte fyr på två skottkärror halm, spån och hönsbajs. Lukten. Speciell, påminner något om lukten som kan uppstå om man råkar tappa en tvål på en jättehet stekpanna där lite rapsolja ligger och reder sig. Så har ni inte tid att skyffla egen hönsavföring och elda upp, vet ni nu vad ni kan göra för att få samma effekt.

Skrivet av Björn kl. 10:07 | Permalink | Kommentarer

En modig krönika skriven i en stund då minsta rörelse innebar liv eller död. Alternativt ett försök att få tiden att gå i väntan på tåget tidigare idag.

Karlstad tågstation har på senare fått ett par inneboende. Var dag ser jag dem i väntan på tåget. Men de väntar inte på något tåg, de väntar på att vakten ska säga tack för idag. De är stammisar. Var dag kommer de till stationen, som om de bodde här. Och vet ni, jag tror att de tror sig bo här också. Jag kan bara utgå från att de är, så kallade uteliggare, hemlösa. Uteliggare, har jag kommit fram till, passar dock inte riktigt på dessa individer. De är inneliggare.

Om jag svävar bort i mina tankar, likt jag så lätt gör, kommer snabbt bilder av hur det hela är extremt utstuderat. Inneliggarna har såklart kommit på hur mycket de tjänar på att sova på dagen och vara vakna på natten. Allt är ju öppet på dagen, de kan gå in och gömma sig vart som helst. Sen på natten när det är kallt kan de hålla sig varma genom att röra på sig. Inte har de lika stor konkurrens om tomflaskor då heller, de får gå som kungar på de tomma gatorna. Deras gator, deras stad, helt plötsligt är de högst i näringskedjan.

Här fick jag i ilfart byta sida i kollegieblocket jag satt och skrev i. En av inneliggarna gick sakta förbi och gav mig en iskall blick. För en stund var det som om all alkohol lämnade hans kropp och lät honom fokusera på min text för att sen ge mig onda ögat.

Tåget för övrigt 30 minuter försenat. Verkar som jag är fast med dem ett tag till. SJ har dock bara varit i branschen i över 100 år, så lite barnsjukdomar såsom försenade tåg, ja det får man räkna med.

Holy crap, de har dubblat sin styrka! Nu står här fyra (!) stycken inneliggare, var och en i den tillsynes obligatoriska uniformen. Byxorna halvvägs ner för baken för att stolt visa rövskåran, och tröjan precis så kort så magen hänger ut nedanför kanten. Det här börjar mer och mer verka organiserat, och när jag tänker på det, vart fan tog de mjuka IKEA-sofforna vägen? Tågstationen pryddes för bara någon dag sedan av IKEA-möbler istället för sina vanliga träbänkar, men nu är bänkarna här igen..

Nu vågar jag inte fortsätta skriva mer, för nu tittar alla fyra på mig. Jag går ut och väntar på tåget istället.

Skrivet av Marcus kl. 23:00 | Permalink | Kommentarer

Jahaja, Björn pratade lite smått om att matblogga häromdagen, och idag har han förverkligat det. Jag vill förstås inte vara sämre jag, dock tänkte jag istället för att blogga om vad jag ätit idag, berätta om vad jag skulle vilja äta här.



Uppenbarligen sitter chipsen som en spark i skrevet, uppenbarligen. Vad jag dock är nyfiken på är hur det är positivt. Och nej, jag vill inte ha en spark i skrevet för att få svar på det, jag vill äta chipsen. Ingen spark!

Skrivet av Marcus kl. 22:12 | Permalink | Kommentarer

Sitter och funderar på det där med matbloggande och jag tror att jag ska ge det en chans. Idag åt jag en halv dubbel cheeseburgare med bacon. Och lite snor på toppen.

Inte så gott faktiskt.

Skrivet av Björn kl. 21:17 | Permalink | Kommentarer

Läser Death Proof-sidan på wikipedia. Fastnar i texten om Eli Roths THANKSGIVING

"
Roth's fake trailer contained elements that almost earned Grindhouse an NC-17 rating, including a cheerleader simultaneously stripping and bouncing on a trampoline, and three decapitations, one of which occurring as the victim's girlfriend performs fellatio on him. According to Roth, "Instead of seeing it spread out in a feature, watching it all jammed together nonstop makes it more shocking. But we had a great discussion with the ratings board. They got it. Once they saw it with all the bad splices and the distress and scratches they were fine with it."
"

Ser att ordet fellatio faktiskt är länkat på wikipedia så i min ivriga upptäckarlust trycker jag genast på länken. Detta är bara för bra tänker jag medans den nya sidan laddar upp i FireFox. Och ja, vad säger man? Då-tidens keramiker hade då allt ett sinne för humor de!

Skrivet av Björn kl. 00:58 | Permalink | Kommentarer

Jag är ingen utbildad bartender, men det betyder inte att jag inte blandar. Ibland ser det, uppenbarligen, ut såhär.

(klicka på bilden)


Vill ni ha tips på drinkar? Lämna en kommentar så ska jag hämta min privata drinkbok.

Skrivet av Marcus kl. 00:27 | Permalink | Kommentarer

Precis sett klart. Hakan i golvet. Bästa filmen på länge. Yep.

Pam: So how exactly does one become a stuntman?
Stuntman Mike: Well, in Hollywood, anyone fool enough to throw themselves down a flight of stairs can usually find someone to pay them for it. But really, I got into the business the way most people get into the stunt business.
Pam: How's that?
Stuntman Mike: My brother got me in it.
Pam: Who's your brother?
Stuntman Mike: Stuntman Bob.


Yep. Yep.

Skrivet av Marcus kl. 22:59 | Permalink | Kommentarer

Idag har varit en dag som starkt fokuserat på urin. På senare känns det nästan som mitt liv cirklat kring urin. Det började med att någon katt kissade i björns säng, sen fick man höra historier om vart, och på vilka, folk har kissat. Så idag kissade min chef på mig. Nästa gång är det min tur, jag ska kissa tillbaka, jag ska inte gå på toa förrens det är dags, jag ska spara ihop flera liter innan jag släpper bomben, och alla i min väg kommer drunkna i en gyllene flod.

The Beach Boys - Then I Kissed Her

Skrivet av Marcus kl. 19:30 | Permalink | Kommentarer

Eller?

Skrivet av Björn kl. 09:32 | Permalink | Kommentarer

"If we don't open our eyes to reality soon, they will get fucked right out of our heads."

Skrivet av Marcus kl. 01:12 | Permalink | Kommentarer

Antingen råkade hela Helsingborgs befolkning vara på utflykt vid E6 och samtidigt bajsa ner sig, eller, så har de inlett ett projekt för att hålla alla borta från staden genom att förlägga avloppsutmynningen till alla vägar som leder in till staden.

Jag var förresten i skåne i helgen, så långt ner som Staffanstorp t.o.m. Vägen dit går med andra ord förbi Helsingborg, vilket luktade bajs. Vad jag gjorde i fiendeland? Hjälpte storebror flytta. Så nu sitter han där nere, min egen infiltratör. Storebror ser dig..

Nu är det i alla fall skönt att vara hemma igen. Inte varit här sedan tisdag förra veckan, blev spontant, bokstavligen, dragen till krogen för att det var nollning nu i veckan. Jag blev även tvungen att skynda mig att åka och köpa kläder när jag slutade jobbet då. Och sen fortsatte det lite så, för nollning är ju inte bara en dag, så jag fick köpa nya kläder hela tiden eftersom jag aldrig riktigt fick tid att åka hem. Men nu har jag i alla fall en ny garderob med kläder. Och jag lovar, nu blir det inte mer dricka förrens tidigast lördag, börjar ju likna semestern igen.

Som avslutning kan jag bara nämna att Eternal Sunshine of the Spotless Mind äntligen kom idag. Har stått restnoterad i två månader med okänt leveransdatum, men nu är den här, och den var precis lika bra som senast!

Skrivet av Marcus kl. 00:42 | Permalink | Kommentarer

Som ni ser så var mitt besök i Mitt i City mer än lyckat!

Skrivet av Björn kl. 00:39 | Permalink | Kommentarer

Idag är det grillfest med familj plus några nära och kära. En av de nära och kära är nyss hemkommen från USA. Det är helt perfekt, jag hoppas att hon ska kunna ge mig bra svar på alla de frågor jag velat ha svar på angående livet där. Jag vill att hon ska göra mig klokare, jag vill att jag ska kunna åka hem från grillfesten och känna att detta kommer bli skitbra.

För övrigt är jag något besviken på Petter som person nu. Han har nu börjat censurera mina kommentarer i hans blogg. Ändå har jag varit noga med att inte påpeka några språkliga fel, eller klaga på att hans inlägg är så krystade och aldrig från hjärtat. Det enda jag gjort är att jag gav honom tips om vad han skulle kunna blogga om, för det behövde han tydligen hjälp med. Och som en god värmlänning ville jag förstås göra en god gärning för en annan liten värmlänning som beviserligen kommit vilse i livet. Jag gav han tipset att fortsätta på utslagen bana, för därifrån fanns det bara en väg, och det var uppåt. Att lilla Petter tagit åt sig av mina ord det är hans fortsatta bloggande ett bevis på, men jag finner det synd att han inte vill låta sina hängivna läsare få veta vartifrån han fick kraft att fortsätta. Nu väntar bara jag och Petter på att det ska börja röra sig uppåt också, eller, nä, bara Petter faktiskt. Jag har fått nog av honom nu, han är för otacksam för att jag ska kunna fortsätta arbeta med honom.

Hör du det, Petter!? Jag slutar!

Skrivet av Björn kl. 09:44 | Permalink | Kommentarer