Inneliggaren
En modig krönika skriven i en stund då minsta rörelse innebar liv eller död. Alternativt ett försök att få tiden att gå i väntan på tåget tidigare idag.
Karlstad tågstation har på senare fått ett par inneboende. Var dag ser jag dem i väntan på tåget. Men de väntar inte på något tåg, de väntar på att vakten ska säga tack för idag. De är stammisar. Var dag kommer de till stationen, som om de bodde här. Och vet ni, jag tror att de tror sig bo här också. Jag kan bara utgå från att de är, så kallade uteliggare, hemlösa. Uteliggare, har jag kommit fram till, passar dock inte riktigt på dessa individer. De är inneliggare.
Om jag svävar bort i mina tankar, likt jag så lätt gör, kommer snabbt bilder av hur det hela är extremt utstuderat. Inneliggarna har såklart kommit på hur mycket de tjänar på att sova på dagen och vara vakna på natten. Allt är ju öppet på dagen, de kan gå in och gömma sig vart som helst. Sen på natten när det är kallt kan de hålla sig varma genom att röra på sig. Inte har de lika stor konkurrens om tomflaskor då heller, de får gå som kungar på de tomma gatorna. Deras gator, deras stad, helt plötsligt är de högst i näringskedjan.
Här fick jag i ilfart byta sida i kollegieblocket jag satt och skrev i. En av inneliggarna gick sakta förbi och gav mig en iskall blick. För en stund var det som om all alkohol lämnade hans kropp och lät honom fokusera på min text för att sen ge mig onda ögat.
Tåget för övrigt 30 minuter försenat. Verkar som jag är fast med dem ett tag till. SJ har dock bara varit i branschen i över 100 år, så lite barnsjukdomar såsom försenade tåg, ja det får man räkna med.
Holy crap, de har dubblat sin styrka! Nu står här fyra (!) stycken inneliggare, var och en i den tillsynes obligatoriska uniformen. Byxorna halvvägs ner för baken för att stolt visa rövskåran, och tröjan precis så kort så magen hänger ut nedanför kanten. Det här börjar mer och mer verka organiserat, och när jag tänker på det, vart fan tog de mjuka IKEA-sofforna vägen? Tågstationen pryddes för bara någon dag sedan av IKEA-möbler istället för sina vanliga träbänkar, men nu är bänkarna här igen..
Nu vågar jag inte fortsätta skriva mer, för nu tittar alla fyra på mig. Jag går ut och väntar på tåget istället.
Karlstad tågstation har på senare fått ett par inneboende. Var dag ser jag dem i väntan på tåget. Men de väntar inte på något tåg, de väntar på att vakten ska säga tack för idag. De är stammisar. Var dag kommer de till stationen, som om de bodde här. Och vet ni, jag tror att de tror sig bo här också. Jag kan bara utgå från att de är, så kallade uteliggare, hemlösa. Uteliggare, har jag kommit fram till, passar dock inte riktigt på dessa individer. De är inneliggare.
Om jag svävar bort i mina tankar, likt jag så lätt gör, kommer snabbt bilder av hur det hela är extremt utstuderat. Inneliggarna har såklart kommit på hur mycket de tjänar på att sova på dagen och vara vakna på natten. Allt är ju öppet på dagen, de kan gå in och gömma sig vart som helst. Sen på natten när det är kallt kan de hålla sig varma genom att röra på sig. Inte har de lika stor konkurrens om tomflaskor då heller, de får gå som kungar på de tomma gatorna. Deras gator, deras stad, helt plötsligt är de högst i näringskedjan.
Här fick jag i ilfart byta sida i kollegieblocket jag satt och skrev i. En av inneliggarna gick sakta förbi och gav mig en iskall blick. För en stund var det som om all alkohol lämnade hans kropp och lät honom fokusera på min text för att sen ge mig onda ögat.
Tåget för övrigt 30 minuter försenat. Verkar som jag är fast med dem ett tag till. SJ har dock bara varit i branschen i över 100 år, så lite barnsjukdomar såsom försenade tåg, ja det får man räkna med.
Holy crap, de har dubblat sin styrka! Nu står här fyra (!) stycken inneliggare, var och en i den tillsynes obligatoriska uniformen. Byxorna halvvägs ner för baken för att stolt visa rövskåran, och tröjan precis så kort så magen hänger ut nedanför kanten. Det här börjar mer och mer verka organiserat, och när jag tänker på det, vart fan tog de mjuka IKEA-sofforna vägen? Tågstationen pryddes för bara någon dag sedan av IKEA-möbler istället för sina vanliga träbänkar, men nu är bänkarna här igen..
Nu vågar jag inte fortsätta skriva mer, för nu tittar alla fyra på mig. Jag går ut och väntar på tåget istället.
Skicka en kommentar
