Artiklar i tidningar, invites från höger och vänster, omtalat i TV-serier, jag kände mig tillslut tvungen att se vad det hela gällde. Så ja, jaha, ja det var ju, intressant. Men vadå, bortsett från att vara mer välgjort är det ju inget speciellt. Jag fyllde i mina uppgifter, favoritfilmer, -böcker, -musik, kikade runt bland grupperna, gick med i en (för Plushgun), kategoriserades in i det Svenska nätverket, laddade upp några foton. Här någonstans slogs jag av en enorm deja vu-känsla, nästan som om detta var något jag gjort förut... Det enda jag inte gjorde var att börja leta upp bekanta, men så känner jag inte heller att jag måste "hålla kontakt" med alla jag någonsin träffat. I synnerhet inte med hjälp av att "peta" på dem via ett internet-community, eller skriva mest meningslösa meddelanden mer som en gest än av genuint intresse. Nej tack, jag lämnar nog bestämt Facebook bakom mig nu, tillsammans med liknande platser.
Nu låter jag säkert jättetråkig och antisocial. ;-) (Smileys, since 1982).
Nu låter jag säkert jättetråkig och antisocial. ;-) (Smileys, since 1982).
Skicka en kommentar
