"You can beat me up, but don't touch my hair, I will kill you!"
Hahaha, åh, när jag nu skulle blogga och satte markören i titelfältet dök citatet som nu blev inläggstitel upp som förslag på text. Jag kunde dock inte komma på varför jag någonsin skrivit in texten, men en googling avslöjade att citatet kom från Jet Lis profil på IMDb, och då kom jag också ihåg det hela, men fan, det var bra länge sen.
Denna dags arbete gav mig också något att blogga om, denna gång mer spännande än skrämmande. Vi har haft en kund inne senaste veckan som köpt massa spel och lämnat tillbaka massa spel. Det faktum att han lämnade tillbaka så mycket gjorde att jag förstås ogillade honom mer än andra kunder. Sen hade jag bara en magkänsla som sa mig att någonting var fel med killen. Eftersom han lämnade tillbaka så mycket ville jag inte att han skulle fortsätta handla av oss så jag började såklart bli mer sarkastisk och mindre trevlig. Så igår slog det mig, fan, den här killen är ju jävligt lik en snubbe som för ca ett år sen vandrade rakt in på lagret, två gånger, och stängde dörren efter sig. Båda gångerna blev han snabbt påkommen och hann aldrig ta något, båda gånger ringdes vakten men han smet därifrån.
Sen kom nästa tanke, fan, tänk om det är så att han handlar med stulna kort, och lämnar tillbaka spel så han får ut pengar. Jag har trotsallt inte kollat korten eftersom han alltid haft pin-kod.
Idag kom det fram när jag pratade med en kollega, som precis varit i luren med vår chef, att killen är efterlyst i hela värmland för kortbedrägeri. Efter det gick jag resten av dagen och planerade hur jag skulle fånga honom om han kom in. Min bästa plan var att fånga hans uppmärksamhet med något och sen lyckas hinna få ner gallret till butiken så han skulle bli inlåst i butiken, sen ringa vakten. Bakom lås och bom så att säga.
Min sämsta plan var att göra en actionfilm-grej av det hela och hoppa upp och knäa honom i ansiktet, följt av att slå hans huvud genom glasrutan på disken, och sen vrida armen på honom för att ta ner honom på marken och tillslut bryta armen. Eller var det den bästa...
Denna dags arbete gav mig också något att blogga om, denna gång mer spännande än skrämmande. Vi har haft en kund inne senaste veckan som köpt massa spel och lämnat tillbaka massa spel. Det faktum att han lämnade tillbaka så mycket gjorde att jag förstås ogillade honom mer än andra kunder. Sen hade jag bara en magkänsla som sa mig att någonting var fel med killen. Eftersom han lämnade tillbaka så mycket ville jag inte att han skulle fortsätta handla av oss så jag började såklart bli mer sarkastisk och mindre trevlig. Så igår slog det mig, fan, den här killen är ju jävligt lik en snubbe som för ca ett år sen vandrade rakt in på lagret, två gånger, och stängde dörren efter sig. Båda gångerna blev han snabbt påkommen och hann aldrig ta något, båda gånger ringdes vakten men han smet därifrån.
Sen kom nästa tanke, fan, tänk om det är så att han handlar med stulna kort, och lämnar tillbaka spel så han får ut pengar. Jag har trotsallt inte kollat korten eftersom han alltid haft pin-kod.
Idag kom det fram när jag pratade med en kollega, som precis varit i luren med vår chef, att killen är efterlyst i hela värmland för kortbedrägeri. Efter det gick jag resten av dagen och planerade hur jag skulle fånga honom om han kom in. Min bästa plan var att fånga hans uppmärksamhet med något och sen lyckas hinna få ner gallret till butiken så han skulle bli inlåst i butiken, sen ringa vakten. Bakom lås och bom så att säga.
Min sämsta plan var att göra en actionfilm-grej av det hela och hoppa upp och knäa honom i ansiktet, följt av att slå hans huvud genom glasrutan på disken, och sen vrida armen på honom för att ta ner honom på marken och tillslut bryta armen. Eller var det den bästa...
Skicka en kommentar
