En parkman
Jag mötte en man idag, Marcus också för den delen. En praktfull herre, som slagit sig ned på en parkbänk och byggt en fortifikation utav sina överfulla ICA-kassar. När vi passerade denna parkbänkskung ställde han en fråga till oss.
Väldigt sagolikt alltså.
Han frågade oss om vi var grabbar, att han hade svårt att avgöra om vi var män eller ej, för att han tappat bort sina glasögon. Jag svarade honom artigt att vi mycket riktigt var grabbar. Han tyckte detta var mycket goda nyheter och fortsatte sin utfrågning. Var vi gangsters? Nej, knegare, svarade vi och började så sakta vandra vidare. Gubben fortsatte att prata, vi kunde inte längre höra vad han sa. Kanske förväxlade han oss med ett par buskar, kanske sitter han där än och ställer frågor till buskarna. Kanske är han en sjuk jävla seriemördare som samlar alla sina offer i ICA-kassar, kanske överfallar han inte ont anande gangsters när de kommer gående. Kanske.
Väldigt sagolikt alltså.
Han frågade oss om vi var grabbar, att han hade svårt att avgöra om vi var män eller ej, för att han tappat bort sina glasögon. Jag svarade honom artigt att vi mycket riktigt var grabbar. Han tyckte detta var mycket goda nyheter och fortsatte sin utfrågning. Var vi gangsters? Nej, knegare, svarade vi och började så sakta vandra vidare. Gubben fortsatte att prata, vi kunde inte längre höra vad han sa. Kanske förväxlade han oss med ett par buskar, kanske sitter han där än och ställer frågor till buskarna. Kanske är han en sjuk jävla seriemördare som samlar alla sina offer i ICA-kassar, kanske överfallar han inte ont anande gangsters när de kommer gående. Kanske.
Skicka en kommentar
