Fribiljett till kändisskap
Fjärilar i magen och trummande fingrar. Idag blev jag informerad om att en person, låt oss kalla honom, X, ska göra allt i sin makt för att få med mig i tidningen! Jag är ytterst smickrad av hans hängivenhet. Hoppas de lägger med en bild på mig, helst min högra profil. Ojoj, jag är så nervös, kommer jag hamna på första sidan tro? Det är trotsallt en rätt stor grej, i alla fall för en lokal tidning.
Jag vet, jag vet, ni undrar vad det rör sig om. Det är nämligen som så, att jag idag, ca tio minuter innan jag slutade blev uppringd av en kund, eller, snarare en kunds bekant, som han noggrant och betonande uttryckte det.
Hans vän, eller bekanta, hade blivit behandlad med oförrätt. Av mig! Eller i alla fall av företaget jag jobbar för, men det blir automatiskt mig. Kan ni begripa att vi faktiskt ibland är dyrare än andra företag på vissa produkter? Nej jag säger då det, hemskt av oss! Och det lät han mig veta att det var. Tvåhundra, skrivet som ett ord istället för siffror blev det nästan lika stort som ha fick det att låta. Detta var en skandal, såhär kan man ju inte göra. Man kan inte behandla folk på detta sätt.
Inte så stor grej, tyckte jag. Om de nu var efterkloka nog att inse att det fanns billigare någon annanstans, hade de säkert inte varit kloka nog att inte riva sönder förackningen. Jag gick med andra ord med ryggen fri. Och så var fallet. Ajaj, det är förstås ännu värre av oss, att inte ta tillbaka produkter som inte med all vilja och vaselin i världen kan tas för nya. Vi borde förstås acceptera returer oavsett skick och möjligheter att sälja vidare, oavsett hur längesen inköpet gjordes.
Värst av allt, är dock att vi inte berättar för varenda kund att det vi försöker sälja finns billigare där och där, vilket förstås är vårat ansvar att hålla reda på. Vi vill ju inte riskera att, lura, någon. Likt han så milt uttryckte det. "Ni driver ett företag som bygger på att lura kunder som inte vet bättre!" Nej min gode man, vi driver ett företag. Nej. Jo. Ett företag. Nej, inte en välgörenhetsorganisation, ett företag, eller, butikskedja för att vara specifik. Just det, ja, jo det är sant att vi faktiskt försöker tjäna pengar och hålla så god marginal som möjligt på det vi säljer utan att riskera att inte sälja alls.
"Det här är skandalöst!"
"Det här ska lokaltidningen få höra!"
"Ni kommer minsann inte ha många kunder när jag är klar!"
Oj, tidningen! Spännande. Ja, men nu slutar jag för dagen, så tack och välkommen åter.
Underoath - I've Got Ten Friends And a Crowbar That Says You Ain't Gonna Do Jack
Jag vet, jag vet, ni undrar vad det rör sig om. Det är nämligen som så, att jag idag, ca tio minuter innan jag slutade blev uppringd av en kund, eller, snarare en kunds bekant, som han noggrant och betonande uttryckte det.
Hans vän, eller bekanta, hade blivit behandlad med oförrätt. Av mig! Eller i alla fall av företaget jag jobbar för, men det blir automatiskt mig. Kan ni begripa att vi faktiskt ibland är dyrare än andra företag på vissa produkter? Nej jag säger då det, hemskt av oss! Och det lät han mig veta att det var. Tvåhundra, skrivet som ett ord istället för siffror blev det nästan lika stort som ha fick det att låta. Detta var en skandal, såhär kan man ju inte göra. Man kan inte behandla folk på detta sätt.
Inte så stor grej, tyckte jag. Om de nu var efterkloka nog att inse att det fanns billigare någon annanstans, hade de säkert inte varit kloka nog att inte riva sönder förackningen. Jag gick med andra ord med ryggen fri. Och så var fallet. Ajaj, det är förstås ännu värre av oss, att inte ta tillbaka produkter som inte med all vilja och vaselin i världen kan tas för nya. Vi borde förstås acceptera returer oavsett skick och möjligheter att sälja vidare, oavsett hur längesen inköpet gjordes.
Värst av allt, är dock att vi inte berättar för varenda kund att det vi försöker sälja finns billigare där och där, vilket förstås är vårat ansvar att hålla reda på. Vi vill ju inte riskera att, lura, någon. Likt han så milt uttryckte det. "Ni driver ett företag som bygger på att lura kunder som inte vet bättre!" Nej min gode man, vi driver ett företag. Nej. Jo. Ett företag. Nej, inte en välgörenhetsorganisation, ett företag, eller, butikskedja för att vara specifik. Just det, ja, jo det är sant att vi faktiskt försöker tjäna pengar och hålla så god marginal som möjligt på det vi säljer utan att riskera att inte sälja alls.
"Det här är skandalöst!"
"Det här ska lokaltidningen få höra!"
"Ni kommer minsann inte ha många kunder när jag är klar!"
Oj, tidningen! Spännande. Ja, men nu slutar jag för dagen, så tack och välkommen åter.
Underoath - I've Got Ten Friends And a Crowbar That Says You Ain't Gonna Do Jack
Skicka en kommentar
