« Home | Besvikelser i vardagen » | Den senaste köksduetten. » | Sömnproblem » | Fel post » | The Attack of the Child Mutants From India. » | Att skylla ifrån sig » | Allhelgonahelgen » | Det här med att sjunga duett » | Acushnet Sverige AB » | Jakten på lycka »

Det där med föräldrar och kärnavfall.

Eftersom att jag är något utav en självutnämnd expert på det här med att uppfostra barn. Känner jag att det är min uppgift här i livet att berätta för dåliga föräldrar att de är kassa på att ta hand om barn. Lyckligtvis för både mig och alla dåliga föräldrar där ute, är detta något som jag för det mesta håller för mig själv.
Idag var jag dock med om en händelse som mycket väl hade kunnat sluta i att jag faktiskt gått fram till modern och sagt åt henne att sluta trycka ut barn. Och förklara för henne att om hon nu var så mån om att gå runt med en svullen mamma-mage så kanske man skulle överväga att göra om henne till en slutförvaringsstation för radioaktivt avfall istället. För att det skulle skapa ett win-win-läge. Ja. Förutom de 3 barn hon lämnar moderslösa då.
Varför var hon en dålig förälder då? Jo. Hon var ett praktexempel på en förälder som vill vara sina barns bästa vän. Hon försöker alltså inte att vara en förälder åt sina barn, utan en hyvens kompis. Och det är sorgligt, för här tvingas jag stå på mitt jobb och hålla god min samtidigt som tre barn utan några som helst gränser sitter och skriker och gråter samtidigt som en förtvivlad mor klappar och berömmer sina barn så snabbt hon bara kan. Det slängs löften om både leksaker, glass och godis. Nej. Hade det varit lite mindre Teletubbies och med Adolf Hitler över den där modern hade allting varit frid och fröjd.
Samtidigt hyser jag stor respekt för ungarna som inte ens kan göra sig förstådda på ett moget sätt ändå lyckas få sin mor att tro att de på något vis utgör själva navet i hela universum. Att allting ska handla om dem.
Dr. Björn ordinerar: Mer Hitler mindre Teletubbies till alla skitföräldrar där ute!